Jag gick ner för trappan i trapphuset våran lägenhet låg i.

Utanför dörren hade killarna och paul kört upp med den svarta bilen med tonade rutor. Liam såg att jag kom och sprang ut och kramade om mig.

- hey man! how are you? sa han glatt.

- i'm good thanks, you? frågade jag lika glatt tillbaka.

- same! sa han och hoppade in i bilen och jag var inte sen på att göra samma sak.

Direkt när jag klev innanför bilen så hoppade alla killar över mig så det blev en gruppkram.

- hiiii! sa allesammans glatt och log sina största leenden.

- well helloo. sa jag och satte mig ner på min plats i bilen.

Paul sa att vi skulle åka mot heathrow nu, så alla var riktigt taggade på Frankrike.

Efter en halvtimme var vi äntligen framme vid flygplatsen. Vi tog våra väskor ur bagageluckan och paul ringde en massa vakter. Det kom ca 10 stycken vakter emot oss. Dom berättade att det var fyllt med folk och att alla vi killar skulle ha två livvakter var, sedan gick paul i bakgrunden för att se till så att det inte hände något.

Alla var med på planen och vi började röra oss mot ingången av flygplatsen.

Allting var avspärrat, fansen var som galna och bara hoppade och skrek. När dom fick syn var det som om dom inte hade sett mat på flera veckor och äntligen såg dom en stor mat-tallrik komma emot dom, alla blev hysteriska. Fansen grät och sa hej, jag nickade på huvudet och sa hej till så många som jag kunde, dom som hörde blev hur glada som helst.

Vi gick direkt till vårat privatplan. Jag satte mig med Harry, Liam med Niall och Zayn satte sig längst bak för han ville sova, och tro mig, när inte Zayn får sova blir han inte särskilt glad.

När allting var färdigt började äntligen planet lyfta och vi var påväg till Frankrike.

Dagen hade flugit iväg, Ella hade till mestadels suttit inne på sitt rum och lekt, eller så hade hon kollat på disneychannel tillsammans med mig. Det kändes tomt att inte ha Louis här, vi kunde inte ha våra standard filmkvällar och allt känndes helt plötligt mycket tråkigare.

Jag kom på att jag inte hade ringt mamma som bor i sverige på länge. Jag har bara kontakt med min mamma, inte med min pappa. Min pappa är italienare och det är därifrån jag fick mitt namn, men han lämnade mamma med mig helt själv, vilket jag tyckte var lågt. Pappa försöker alltid kontakta mig men jag struntar i honom totalt, jag kallar honom inte ens pappa, han exiterar inte ens i mitt hjärta.

Jag tog upp min mobil och tröck in på mammas kontakt och signalerna började tränga fram genom luren.

- Anna. svarade en mild röst.

- hej mamma, det är jag Alessandra. sa jag glatt.

- åhh, gumman! gud vad längesen! sa hon lika glatt som mig.

- ja verkligen, jag har inte haft tid att ringa, förlåt! sa jag sedan skamset.

- Jag vet att din tid är knapp lilla gumman, så det gör verkligen ingenting! sa mamma snällt. hon är bäst.

- hur mår brorsan då? frågade jag mamma.

- han mår bra, skaffat flickvän har han gjort så han är aldrig hemma längre. sa mamma och skrattade bara det där skratttet mammor kan skratta.

- vad kul för honom! men inte så konstigt, Charlie har ju alltid varit snygg! sa jag och log.

- japp, han har ärvt det av mig. sa mamma stolt.'

- hahahah, mamma då! sa jag och suckade glatt åt henne.

- du måste hälsa på strax, Louis och Ella måste komma, det var längesedan, sist jag såg Ella var för ett år sen. Sa mamma ledset.

- Ja, hon har växt som bara den. Men Louis är på europaturné nu, men han ska till sverige, så jag kan åka upp samtidigt då! sa jag och blev glad över min smarta ideé.

- ja det vore jätte trevligt!

- okej men säg inget till Louis, det ska vara en överraskning! sa jag och mamma skrattade åt mig.

- haha sandraaaa! sa mamma och suckade åt mig.

- men gumman, kom upp strax och hälsa på, jag och Challe saknar dig! sa mamma och suckade lite ledset.

- ja, jag lovar, jag saknar dig och Charlie också!

- men du jag måste gå nu, ring när du vet när du kommer! sa mamma sedan.

- lovar, puss älskar dig, hälsa Charlie! sa jag glatt.

- hälsa Ella, älskar dig, puss! sedan lade vi på.

Jag satte mig i soffan. Hur kan gamla tider passera så fort. Jag minns när jag hade fyllt sexton, det var samma år jag träffade Louis. Jag träffade Louis genom min förra bästakompis. Jag kommer ihåg att det var på sommarlovet när jag fyllt sexton, och amanda skulle åka och hälsa på hans familj med hennes familj, dom var bra kompisar och jag fick följa med. Louis och jag blev kära och vi träffades under hela sommarlovet, tillslut blev vi tillsammans. Vi träffades så ofta vi kunde vilket var jättesvårt, vi hade inga pengar så våra föräldrar betalade allting, mamma gjorde allting för att jag skulle bli glad och träffa Louis. ett halvår senare var jag gravid, jag hoppade av skolan och bodde permanent hemma hos Louis. Ella kom till världen några månader senare. Wow, vad tiden gick fort. Ibland vill jag bara spola tillbaka den. Då jag bodde hemma hos mamma med Lilla Charlie. Då jag inte hade någon, bara mig själv. Men jag är så himla lycklig att jag har Ella och Louis för utan dom hade jag verkligen inte klarat mig.

---