Chapter 6 - Learn to live with it.
2013-01-12 / 13:03:16

Alice's Perspektiv:
Jag var på flygplatsen med alla andra dansare som gått vidare. Vi blev åtta stycken tillslut, för dom kunde inte riktigt bestämma sig och ville ha med sig alla. One Direction var inte med oss, det var redan kaos som det var och det sista vi behövde var en drös med skrikande fans efter oss. Även fast det redan var massor av fans inne i byggnaden var dom inte efter oss, dom bara stod med stora plakat där det stod "Louis marry me" "we love one direction" osv. Vi checkade in med våra pass och väskor, sedan gick vi bort mot gången där man ska lämna sitt handbagage och där dom ska kolla igenom en. När vi var färdiga med det satte vi oss på vårat privataplan alla dansare och vissa ur One Directions crew. Vi skulle flyga till Amerika nu och dansa där, killarna skulle vara i Amerika i cirka en månad, sedan åker vi vidare till nästa land eftersom att det är en världsturnée.
-
Att ha flugit så länge och äntligen få stiga av planet var en dröm. Jag möttes av en varm vind som blåste mot mitt hår, när man klev av planet kändes man lite som en superstjärna. Jag gillade redan Amerika det var så varmt här gemfört med Bradford. Vi gick och hämtade våra väskor sedan satte dom oss i bilar och skjutsade oss mot hotellet. Hotellet var som en dröm, i alla fall gemfört med vad jag levde i, då räknas mitt såkallade hem som en iskall grotta. Crewet delade in oss dansare i två och två. Jag bodde tillsammans med en tjej som hette Lucy. Hon var riktigt trevlig och vi hade redan börjat prata om en massa saker, det här kan nog mer än annat bara sluta bra. När vi öppnade dörren till rummet var det som att kliva in i himmelriket.
- Pix pax för den sängen. Säger Lucy skrattandes och kastar sig på sängen närmast dörren.
- Då tar jag den här då. Säger jag och skrattar till och sätter mig i sängen närmast fönstret.
- Gud, det här är lyxliv gemfört med mitt förra liv. säger Lucy och går och kollar in varenda detalj i rummet.
- Skoja inte, mitt hus var en grotta gemfört med det här. wow. säger jag och bara andas in den friska luften.
Vi satt och pratade mycket den kvällen jag och Lucy. Jag berättade inte för henne om mitt tidigare liv. Jag berättar nästan aldrig det för någon, Zayn är den ända som verkligen vet vad som har hänt, och ingen annan kommer någonsin få veta det, för då går jag under. Jag sov gott den natten, första gången på flera år. Jag kände mig varm och trygg och på något sätt hemma.
-
Sorry guys, men har ingen inspiration för tillfället. Men den kommer nog strax, den brukar komma och gå. Så skrev bara ihop ett jättekort och dåligt kapitel. Puss

(2) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
Chapter 5 - Learn to live with it.
2012-12-15 / 18:22:57

Alice's Perspektiv:
Jag brukar inte vara den som tar åt sig från killar. Men denna gång så sved det extra hårt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade bara legat helt tyst på mitt rum med överdragna persienner, hade inte sett solljus på cirka två dagar. Jag har lovat mig själv att gå på slutaudition, det måste jag ändå göra. Jag måste bort från det här stället, bort från alla dåliga dagar, dåliga minnen, allt ska raderas. När jag väl tagit mig såhär långt ska inget stoppa mig, jag ska kämpa in i det sista.
-
Jag kollar på klockan, den var tio i tolv. Om tio minuter det är då det gäller. Då ska jag dansa för livet där inne, för jag ska bli uttagen. Nervositeten flödade igenom min kropp då det bara var tio minuter tills showtime. Jag drog en djup suck och kollade mig i spegeln. Jag såg mig själv i spegeln, där stod jag, trött på livet men kämpar ändå. Mamma bad mig alltid kämpa in i det sista. Det var just det jag tänkte göra, strunta i alla småsaker och bara köra mitt race, för det kommer jag längst på. En blond tjej med mikrofon sittandes från örat till munnen bad alla oss att samlas runt henne. Jag klev fram och lyssnade på informationen hon gav. Det var inte som förra gången, nu skulle alla dansa samtidigt. Alla stod och peppade precis innan vi skulle bli insläppta. Jag stod helt still och tog djupa andetag. Jag såg hur det två dörrarna öppnades och in fick man gå och ställa sig på sin plats. Jag ställde mig tillrätta och väntade på att coachen skulle leda oss och musiken började spelas. Jag följde coachens rörelser så perfekt jag kunde. Flera personer blev pekade på ryggen, vilket betöd i detta fall att man fick lämna dansgolvet och gå tillbaka till ett normalt liv, eller det tidigare. Till slut såg jag bara en kille kvar, jag vågade inte vända mig om och kolla om det var några fler kvar, jag fortsatte dansa som om jag skulle dö om jag slutade med det. Musiken stoppades och applåder hördes. One Direction kom in och applåderade åt oss och grattade oss. Jag bara stod blixtstilla och väntade på att någon skulle säga något.
- Grattis, ni två har gått vidare, ni blir nu One Directions dansare tillsammans med en annan grupp. Säger Coachen och ger oss en applåd.
Jag log stort och tackade. Sedan sa dom att vi fick gå, jag gjorde som dom sa och lämnade salen. Utanför var det helt dött. Killen som gick vidare med mig lämnade mig ensam där inne i hallen. Jag drog på mig mina skor och skulle precis öppna dörren då jag känner någon som drar mig i armen.
- Grattis, jag visste att du kunde gå vidare. säger Zayn och ler stort.
- Tack. säger jag och suckar.
- Har du läst lappen jag gav dig? säger Zayn nervöst.
- nej, jag slängde den. säger jag och kollar kallt på honom.
- På lappen stod det i alla fall förlåt och en lång förklaring. Förlåt för det jag gjorde, jag tänkte inte på det. Kan vi inte bara vara vänner? Suckar Zayn ut.
- Så det är så du vill ha det? Vänner? knappast. Jag ska på den här turneén för att fixa pengar och boende, inte något annat. Du och jag är ingenting. låt mig vara. säger jag och sliter mig ur hans grepp och lämnar byggnaden bakom mig.
Jag går mot parken och sätter mig på en ensam gunga och gungar fram och tillbaka, tårarna rann ned för mina kinder. Jag suckade för mig själv och torkade bort tårarna, ingen ska få se mig svag. Jag log helt plötsligt då jag kom och tänka på mamma, min underbara mamma, vad jag saknar henne. Jag kollade upp mot den stjärnklara himlen, det var bäcksvart ute och helt stjärnklart. Jag möttes av en stark lysande stjärna och tänkte på mamma, den är tillägnad min mamma, för jag vet att min mamma vill mitt bästa och hon är vid min sida. Jag hoppade av gungan och började långsamt gå hem. Hem för att börja packa eftersom imorgon åker vi på turnén, pappa får inte veta något. Därför får jag smyga. Jag går på vägen, allt var tyst. Hela stället sov, jag gick ensam på vägen i hopp om att hinna packa för ett nytt och ett bättre liv. Jag log för mig själv då jag gick på den ödsliga vägen mitt i natten.
La-la-la laaaveee you. nej men ni är bästa läsarna lätt, vad tycker ni? ♥

(3) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
Chapter 4 - Learn to live with it.
2012-12-13 / 13:37:00

Alice's Perspektiv:
Zayn och jag hade inte pratat på några dagar. Efter våran kyss har han inte hört av sig. Jag har tagit upp mobilen så många gånger och velat ringa honom, men sedan tänker jag, om han vill ha mig då ska han kontakta mig, inte jag honom, för jag har inga stora behov av honom. Även fast han har en stor plats i mitt liv. Jag suckade och slängde mobilen i andra änden av mitt rum. Bestämde mig för att gå och träna i skruttna danslokalen, för även om Zayn inte hör av sig ska jag ändå följa mitt mål och gå på auditionen, jag behöver komma bort från pappa och jag behöver alla dom pengarna man kan tjäna genom att vara One Directions dansare.
-
Jag klev innanför den slitna porten till danslokalen, jag gillar ändå att kommunen inte river stället. Då har jag en stor plats att dansa på med spegel. Jag andas in trädoften från allt ruttet trä och ställer ner min väska. Tar av mig tjocktröjan och börjar värma upp. Jag börjar röra mig över golvet och känna musiken från min mobil sprida sig i kroppen och jag rör mig efter den. Jag fortsätter ända tills någon stänger av musiken. Jag vänder mig om förvånat och ser Zayn stå och hålla i min mobil. Jag kollar på honom och jag rör inte en min. Han ler lite lätt mot mig och går närmare mig.
- Vart har du varit? Säger jag lite för spydigt kanske.
- Gjort ärenden. Har inte kunnat höra av mig. Säger Zayn och kollar på mig.
Jag sätter mig ner på golvet och börjar stretcha och andas ut lite, jag blev irriterad på Zayn, han kunde ju ha hört av sig, så jag sluppit vara orolig i onödan.
- Nehe, och varför inte? Säger jag och suckar till.
- Mobilen har haft dålig täckning. Säger Zayn och blir nervös.
Jag bara suckar och kollar bort från honom. Säger inte ett ljud och fortsätter med stretchningen. Jag sitter tyst ett tag, väntar på att han ska säga någonting.
- att beropå det som hände senast vi träffades.. jag vet inte vad jag tycker om det. Säger Zayn och suckar.
Jag bara kollar på honom reser mig upp och greppar tag i min mobil och lämnar danssalen efter mig. Går med snabba steg ut på gatan för att kunna följa trottoaren mot mitt hem. Jag kollar bakom mig och se Zayn stå vid dansskolans utgång och kolla efter mig då jag lämnade honom.
Direkt när jag kommer hem så slänger jag mig i sängen. Jag slängde mig nog lite för hårt i sängen eftersom att någon knackar på min rumsdörr. Jag tvekar om jag ska öppna eller inte, men då skulle pappa bli ännu surare så jag öppnar dörren försiktigt.
- Har jag inte sagt åt dig att ta det lugnt? säger pappa och slår till mig på kinden. Det sved till.
- Förlåt. jag var bara sur. Säger jag och suckar.
- Men gå ut och var det, för här inne får du fan inte vara. Säger pappa och slår till mig en gång till. Den här gången började jag blöda näsblod. Jag stänger dörren och börjar gråta. Jag gråter nästan aldrig men allting kom på en gång. Allting. Jag hade en vändning, trodde jag men det är antagligen förstört nu. Imorgon är det audition och jag måste gå på den. För min egen skull, jag kommer inte ens klara mig ett halvår till med pappa. Och min släkt, tjaa.. jag visste knappt att jag hade en släkt förrens jag såg bilder på dom. Så ingen finns där. Jag grät mig till sömns den natten. En av dom värsta natterna i mitt liv.
-
Jag stod utanför en stor byggnad. Det var här det skulle vara, och det såg man. Tusentals tjejer stod flockade utanför byggnaden och skrek och tog bilder, och grät och skrattade och ropade på killarna. Inte hade jag trott att killarna var såhär stora, det verkade inte som det när Zayn berättade om dom. Jag går in i kön och står där ett tag. Det var lite blickar på mig, jag antar att dom där Directioners har sett bilder på mig och Zayn. Jag suckar och försöker hålla fokus på hur jag ska dansa istället. Istället för att tänka på honom. Tjejerna började helt plötsligt skrika, och ut på scenen kom One Direction. Jag såg på Zayn, han såg inte mig. Han kollade runt på alla andra tjejer och vinkade åt dom. Jag har aldrig sett såhär mycket tjejer på en och samma plats förut. Killarna berättade att det fanns personal borta vid dörren som skulle numrera oss så ropar dom upp nummer så får man gå in i grupper och dansa för deras managers, producenter, självaste One Direction. Och man kommer ha en dans coach som visar hur vi ska dansa så går dom och petar en på axeln om man är med.
Efter cirka två timmar på det här jobbiga stället med allt för jobbiga tjejer så ville jag nästan gå hem. Helt plötsligt så ropar dom upp några nummer och mitt nummer var ett av dom. Jag samlar ihop mod och går in med dom andra tjejerna. Väl där inne var det mycket finare än i den danssalen jag dansar i. Den här danssalen var fräsch, det fanns högtalare där det spelades musik, fina speglar och jury. Vi tio tjejer ställde oss på våra platser och coachen visade vad vi skulle dansa. Musiken sattes igång och jag följde coachens steg i min egna lilla värld. Efter cirka tio minuter började dom gå och peka på folk. Jag släppte allting och körde mitt bästa, jag kände ett pet på min axel. Grattis du är med. Jag skakade av glädje och musiken stannades.
Dom tjejer som inte kom med gick ut. Jag stod kvar med tre andra tjejer och dom två stod och grät jag bara log stort.
- Så tjejer, ni tre kom med till nästa audition. Den audition som avgör om ni får dansa med killarna eller inte. Vi ses i övermorgon i den här salen klockan tolv. Då får ni se vilka som kommer få dansa med One Direction. Sade en av jury-killarna. Sedan lämnade vi tjejerna danssalen. Jag log för mig själv när jag kom ut. Dom andra två tjejerna grät och sprang till sina kompisar som stod och skrek och jublade. Dom andra tjejerna som var näst på tur stod och kollade avundsjukt på oss som gick vidare och man såg hur nervösa dom var. Helt plötsigt kommer en hand och drar in mig in genom en dörr. Jag skriker till och dörren stängs. Jag stod inne i ett litet förråd med ingen mindre än Zayn. Han skrattade till åt mitt skrik.
- HA..HA gud vad kul det där var. Säger jag irriterat och suckar.
- Skrämde jag dig? Skrattar han till.
- Nej du vet, det var inte därför jag skrek. säger jag och suckar.
Zayn skrattar och kollar på mig och ler.
- Vad? säger jag förvånat
- Här. Zayn stoppar en lapp i min hand.
- Vad ska det här betyda? för om det är en till lek så orkar jag inte. Säger jag och kollar meningslöst på pappret.
- Det är ingen lek, men jag måste tänka på min karriär. Säger Zayn och suckar.
- Jaha, du måste ha en tjej som är superultramega känd, har jag rätt? Säger jag och knögglar ihop pappret och ger det till Zayn.
- Nej, ge dig. Jag gillar dig verkligen Alice. Säger Zayn och kollar in i mina ögon. och ger tillbaka mig pappret.
- Men vad håller du på med då? vad är allt det här? Säger jag kallt.
- Jag gillar dig, men jag jobbar just nu. Jag får inte ha förhållanden då. Säger Zayn.
Jag känner en tår ramla ner från min kind. Men den bara kom utan förvarning. Jag är en tjej som aldrig gråter, för när jag gråter känner jag mig svag. Jag känner mig meningslös. Jag torkar snabbt bort den och suckar.
- Snälla gråt inte. Säger Zayn och torkar bort min tår.
- Grattis. Du lyckades få som du ville, få ännu en tjej att falla för dig och sedan inte fånga henne. Med dom orden lämnade jag Zayn kvar i skrubben och gick ut mot utgången. Jag såg hur tjejer kollade häpet på mig då jag kom från städskrubben. Jag hörde hur tjejerna pratade om killarna och deras hemliga förhållanden. Jag bara suckade och lämnade allt bakom mig. Vad var det egentligen som hände.
Lite dramaaaaa, nej men tipsa om bloggen och kommentera mer. MINST 1 KOMMENTAR INNAN NÄSTA KAPITEL!! love you

(1) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
Chapter 3 - Learn to live with it.
2012-12-13 / 10:08:41

Alice's Perpektiv:
Zayn hade varit en räddare i nöden. Under hela den senaste veckan hade all våran tid spenderats med varandra, jag hade dansat för honom och han gav mig tips. Han bjöd mig på middag, vi tog kvällspromenader, jagade av galna paparazzis som hela tiden frågade om jag var hans tjej, då skrattade vi båda två och lurade iväg dom. Jag frågade ofta Zayn hur han hade tid med mig, han har ju ett band och så har han konserter, fans, photoshoots, inspelningar och massor av sådant. Då svarade han alltid att killarna hade tagit ett kort sommarlovsbreak, dom skulle börja igen om en vecka, då hade alltså killarna varit lediga från varandra i fyra veckor. När dom då skulle träffas börjar världsturnéen, och det är den turnéen jag ska göra audition åt. Zayn och jag går alltid och pratar om det, tänk om jag skulle följa med, vi skulle ha så roligt. Och jag håller med. Det känns ibland som att Zayn skickades ner som en ängel från ovan, som att han blev vändningen i mitt liv. Men Zayn har varnat mig också, det kommer komma skrikande fans, jag kommer få hotbrev, Zayn kommer vara borta mycket på turneér och allt och jag kommer vara ensam. Ensam utan Zayn, jag visste inte hur jag skulle klara det. Zayn hade fått mig på andra spår, han hade satt in mig på rätt spår och när jag var med Zayn kännde jag inte alls behov av att röka eller göra dumheter för Zayn var liksom med mig, han var min hjälte kändes det som.
Zayn hade varit en räddare i nöden. Under hela den senaste veckan hade all våran tid spenderats med varandra, jag hade dansat för honom och han gav mig tips. Han bjöd mig på middag, vi tog kvällspromenader, jagade av galna paparazzis som hela tiden frågade om jag var hans tjej, då skrattade vi båda två och lurade iväg dom. Jag frågade ofta Zayn hur han hade tid med mig, han har ju ett band och så har han konserter, fans, photoshoots, inspelningar och massor av sådant. Då svarade han alltid att killarna hade tagit ett kort sommarlovsbreak, dom skulle börja igen om en vecka, då hade alltså killarna varit lediga från varandra i fyra veckor. När dom då skulle träffas börjar världsturnéen, och det är den turnéen jag ska göra audition åt. Zayn och jag går alltid och pratar om det, tänk om jag skulle följa med, vi skulle ha så roligt. Och jag håller med. Det känns ibland som att Zayn skickades ner som en ängel från ovan, som att han blev vändningen i mitt liv. Men Zayn har varnat mig också, det kommer komma skrikande fans, jag kommer få hotbrev, Zayn kommer vara borta mycket på turneér och allt och jag kommer vara ensam. Ensam utan Zayn, jag visste inte hur jag skulle klara det. Zayn hade fått mig på andra spår, han hade satt in mig på rätt spår och när jag var med Zayn kännde jag inte alls behov av att röka eller göra dumheter för Zayn var liksom med mig, han var min hjälte kändes det som.
-
Vi satt ute i parken på en bänk. Papparazzisarna var som galna med oss, Zayn hade till och med sagt till dom när dom frågade vem jag var att jag var en av hans nära vänninor. Dom hade bara skrattat till, hånat oss och sagt "det ska bli kul att se vilket fint par ni kommer vara om några månader" sedan fortsatte dom ta bilder. Zayn och jag satt bara i parken, snackade på somvanligt. Det var skönt. Att han liksom stod kvar även fast han hört mina mörka hemligheter, även fast han är en kändis och jag är en äcklig liten tjej så stod han kvar. Gosh vad jag har fått stor respekt för kändisar. Förut trodde jag dom bara umgicks med kändisar allt kretsade kring dom, men det är annorlunda. Eller i varje fall med Zayn, han är inte alls någon egoist. Vi reste oss från bänken och började gå, paparazzisarna följde efter oss somvanligt. Vi sprang iväg ifrån dom när dom minst anade det och gömde oss i dansskolans gamla sal. Vi pustade ut och Zayn kollade på mig.
- Kom och dansa med mig. Säger jag och ler ett sådant där gulligt leende mot honom.
- Jag kan inte dansa. Säger Zayn och skrattar till.
- Jag lär dig. Säger jag och drar upp honom tätt intill mig.
Jag kände hans doft, hans värme, hans andetag när jag stod sådär nära honom. Jag lärde honom steg för steg dansen tillsammans med varandra, det känndes som en saga. Som något man ser på film och tror att man aldrig kommer uppleva. Zayn snurrade mig, vi skrattade och sedan hamnade vi sådär tätt intill varandra igen. Det är sjukt hur mycket jag litar på den här killen. Jag har bara kännt honom i snart tre veckor men ändå får han hela min värld att kollappsa. Jag kunde inte hålla det hemligt för mig själv. Jag hade fallit för den här kändiskillen. Men han skulle inte få veta någonting. för jag vill inte förlora det fina vi har just nu, och det skulle jag göra om jag sa någonting.
Jag kollade upp och mötte hans ögon, dom där vackra ögonen. Vi stod och kollade på varandra och jag började rodna lite smått.
- Du är söt när du rodnar sådär. Säger Zayn och stryker bort en hårslinga från min panna.
- Du är söt när du ler sådär. Säger jag och Zayn kollar ner i marken och ler ännu större.
Helt plötsligt kollar han på mig och kysser mig. En varm kyss. Den var behaglig. Jag har aldrig kysst en kille förut, förutom på dagis eller sexårs, det här var första gången det var seriöst. Det pirrade till i hela kroppen, en känsla befann sig i min mage jag aldrig har känt förut. Hans läppar var så mjuk och lena. Dom smakade mild vanilj och hans andedräkt var väldoftande. Jag slöt mina ögon och kysste honom tillbaka. Då kändes det ännu bättre. Vi tog bort våra munnar från varandra och kollade varandra i ögonen. Sedan sa Zayn att han behövde sticka. Han måste snacka med någon producent och sedan skulle han jobba lite hemma med One Direction.
När han stängde den ruckliga dörren efter sig log jag för mig själv. Jag kollade in i den spruckna stora helfigursspegeln och skrattade och dansade runt. Jag tror jag är kär. På såhär kort tid har en kändisskille fått mig att bli kär i honom. Det var som en dröm. En dröm lite för bra för att vara sann.
Woooww. mycket besökare igår, tack hörrni. Sprid vidare bloggen, vill ha fler läsare. Puss! ♥
(kommer ännu mer kapitel idag guys)

(0) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
Chapter 2 - Learn to live with it.
2012-12-12 / 18:14:46

Alice's Perspektiv:
Jag öppnade dörren till min och pappas lägenhet, förr kunde man kalla den fin men inte nu längre, nu är den allt annat än fin. Jag stänger dörren försiktigt för att om jag väcker pappa som sover så kommer jag få stryk, det fick jag regler om för längesedan. Jag drar av mig conversen försiktigt och går med tassande steg bort mot mitt rum och stänger dörren. Andas ut. Äntligen, mitt rum är ljudisolerat, pappa fixade det då han inte orkade med mitt tonårstjafs, mamma levde då, då slogs han inte. Jag kan inte smälta det som hände med pappa, jag vill bara att han ska bli normal igen och bete sig som en riktig pappa, jag vill att mamma ska komma tillbaka, så vi blir som en familj igen. Jag tar på mig ett par blåa jeans, en svart jacka och en t-shirt, packar ner nycklar, parfym, tandborste och kläder i väskan ifall pappa skulle få raseriutbrott, då gäller det att hitta någon att stanna hos i några dagar, eller åtminstonde stanna ute och komma hem när pappa är ute på krogen. Jag satte mig ner i sängen med en suck. Undrade om mitt liv alltid kommer bli såhär, jag vill ha förändring, åka häifrån och börja om på nytt. Vara den där normala tjejen inte tjejen som "röker på och blir slagen hemma samt inte får några killar". Jag kollade mig i spegeln och log lite försiktigt, mammas utseende kan man på direkten säga att jag har fått. Jag ser nästan ut som mamma gjorde när hon var lika gammal som mig. Samma leende, samma bruna hår, samma ögon, samma näsa, kroppen, allt var likt mamma, kanske därför pappa har så svårt att kolla på mig.
Jag öppnade dörren till min och pappas lägenhet, förr kunde man kalla den fin men inte nu längre, nu är den allt annat än fin. Jag stänger dörren försiktigt för att om jag väcker pappa som sover så kommer jag få stryk, det fick jag regler om för längesedan. Jag drar av mig conversen försiktigt och går med tassande steg bort mot mitt rum och stänger dörren. Andas ut. Äntligen, mitt rum är ljudisolerat, pappa fixade det då han inte orkade med mitt tonårstjafs, mamma levde då, då slogs han inte. Jag kan inte smälta det som hände med pappa, jag vill bara att han ska bli normal igen och bete sig som en riktig pappa, jag vill att mamma ska komma tillbaka, så vi blir som en familj igen. Jag tar på mig ett par blåa jeans, en svart jacka och en t-shirt, packar ner nycklar, parfym, tandborste och kläder i väskan ifall pappa skulle få raseriutbrott, då gäller det att hitta någon att stanna hos i några dagar, eller åtminstonde stanna ute och komma hem när pappa är ute på krogen. Jag satte mig ner i sängen med en suck. Undrade om mitt liv alltid kommer bli såhär, jag vill ha förändring, åka häifrån och börja om på nytt. Vara den där normala tjejen inte tjejen som "röker på och blir slagen hemma samt inte får några killar". Jag kollade mig i spegeln och log lite försiktigt, mammas utseende kan man på direkten säga att jag har fått. Jag ser nästan ut som mamma gjorde när hon var lika gammal som mig. Samma leende, samma bruna hår, samma ögon, samma näsa, kroppen, allt var likt mamma, kanske därför pappa har så svårt att kolla på mig.
Jag rycker tag i min väska och tar på mig ett par knähöga stövlar med spännen på sidorna och går sedan ut ur lägenheten med en dunst. Jag springer ner för trapporna annars skulle pappa komma utrusandes och vara fullkommligt galen. Jag springer så långt bort jag kan och precis när jag ska vända mig om står Zayn där.
- wooah, nära på att krocka igen. Säger Zayn och skrattar till.
- ehh.. jaaa. säger jag andfått.
- Vem springer du ifrån? säger Zayn förvånat.
- Min pappa. säger jag och pustar ut.
Zayn kollade på mig som ett frågetecken, som om han väntade på en förklaring till det jag nyss sagt.
- Vi tar en promenad och pratar om det. om du kan? Säger jag och släpar med mig Zayn efter mig.
- Tänkte precis fråga dig. Säger Zayn och ler mot mig.
Vi gick bort mot South Alleypark och pratade. Jag berättade om allting om min pappa och han berättade för mig vem han var. Det var faktiskt trevligt. Han verkade vara en riktigt bra kille även om han är en kändis. Jag skulle aldrig ha en chans på honom men man skulle ju inte tveka ifall det skulle hända.
- Tycker inte du det är lite..knäppt.. att vi går och pratar om våra liv med varandra och vi har bara träffats en gång.. jag menar jag berättar aldrig om min pappa för någon så känn dig hedrar. Säger jag och flinar.
- Du, jag känner mig hedrad. Och jag berättar inte heller allt det jag nyss berättade för dig för vem som helst, så känn dig hedrad du med. Säger Zayn och blinkar.
- Du det gör jag. Säger jag och ler men blir sedan lite seriösare i blicken.
- Vad? säger Zayn förvånat, antar att han såg min blick.
- Jag bara orkar inte med mitt liv just nu. Pappa som alkolist, har inga pengar, har inte råd med nya kläder eller danskola, inte.. Precis när jag skulle prata vidare avbryter Zayn mig.
- Dansskola? Så du dansar? säger han och kollar mot mitt håll.
- Ja, det är en stor del av mitt liv. Dock tränar jag med mig själv men det funkar, kanske inte i slutändan men just nu. Säger jag och kollar ner mot marken.
- Varför söker du inte in till oss? Säger Zayn och ler stort mot mig.
- Va? vadå söker in hos er? vilka er? Säger jag häpet.
- One Direction, min grupp. Vi har audition, vi ska plocka ut femton stycken dansare. Säger Zayn och ler stort.
- Jag är smickrad. Men nej, dom där tjejerna kommer dansa mycket bättre än vad jag gör. Säger jag nedstämt.
- Snälla, för min skull. Vi kan träna tillsammans, jag säger åt dig vilken dans du ska träna på så kan du den tills auditionen! Säger Zayn och kollar förväntansfullt mot mig.
- Okejdå, för din skull. Men räkna inte med mig, så bra är jag inte. Säger jag och möter inte Zayns blick.
- Jag tror tvärtom, jag räknar med dig. Jag hjälper dig, okej? Säger Zayn och kollar in i mina ögon.
- Tack. Säger jag och kramar om honom hårt.
- Se det som en förändring i livet, att kanske få lämna din pappa. Säger Zayn och kramar mig tillbaka.
- Ja, Slippa alla slag. Gud vad skönt. Säger jag och ler.
- Vänta slår han dig? Det sa du aldrig? Säger Zayn förvånat.
- Ja men jag klarar det, det har jag gjort alla andra gånger. Säger jag och ler försiktigt mot honom.
- Lova att ringa om det händer något, du har ju mitt nummer nu. Säger Zayn och börjar gå ifrån mig.
- Jag lovar! ropar jag efter honom då han går bort från slumområdet och till de finare områdena.
Jag ler stolt för mig själv. Om någon skulle se mig nu skulle dom säkert undra vem jag var och vad jag höll på med för jag såg inte speciellt frisk ut då jag stod där. Jag såg detta som en förändring. Att kanske få se hela bradford i backspegeln och åka mot nya mål, nya städer och nya möjligheter. Nu gäller det bara att stasa all in på dans, för då, ja då kanske jag följer med One Direction på deras turné.
Jag är sjuk så räkna med en del avsnitt både idag och imorgon. Stay Tuned and Comment ♥

(0) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
Chapter 1 - Learn to live with it.
2012-12-12 / 14:36:11

Jag satt i den gamla lokalen. Som tidigare hade varit en danslokal. Dansskolan blev flyttad och kommunen skulle ha rivit den gamla skolan, men dem ångrade sig. Antagligen har dom dåligt med pengar här i Bradford, en liten del i lilla England. Jag kollar på mina kompisar Malcolm och Sophia, det har varit en romans mellan dom ganska länge, just nu är alla vi tre kompisar på ett konstigt sätt, man kan i princip säga att vi tre tar droger tillsammans med varandra, sitter och röker på i den gamla byggnaden som kommer ge vika vilken minut som helst. Mitt namn är Alice Green, jag bor här i lilla Bradford i England. Min pappa slår mig, han vill få ut sin vrede sedan mamma gick bort, sedan hennes bortgång för fem år sedan är han inte sig lik. Pappa jobbar inte, han kan inte. Han är alkolist, alltså vill han inte jobba, eller det är bara något han har fått för sig. Alla våra pengar vi får slösar han på alkohol, det är därför jag aldrig har nya kläder, jag och Sophia brukar träffas ibland och snatta med oss godis hem och kläder. Mitt liv är en jobbig vana, allting jag gör leder alltid till någonting dåligt, jag får antingen sitta hos polisen eller bara få stryk hemma, jag är nästan som pappas slagsäck, han slår på mig när han känner för det, och tro mig, det är väldigt ofta. Jag har ett dåligt förflutet, jag lever i ett dåligt liv nu. Killar kollar på mig när jag går på gatan, ingen kille vill ha mig, men jag förstår dom. Det gör jag. Men jag går inte och är ledsen över det, jag har annat att leva för. Som att försöka lyckas, lyckas med någonting bra. För tro mig, det gör jag aldrig. Mitt liv är en berg och dalbana, men för det mesta ett helvete.
- Kan jag få jointen nu eller Malcolm? snäser Sophia och kollar på Malcolm som tar ett par bloss.
- Ja, tre bloss till. Säger han och stoppar återigen in jointen i hans mun.
- Det har du sagt ett tag nu, ge mig den. Säger Sophia irriterat.
- Här då. Säger Malcolm och ger den till Sophia som ler nöjt.
Själv sitter jag och röker min själv. Malcolm och Sophia får alltid dela, det är jag som fixar alla våra cigaretter och joints, så dom får nöja sig med det.
-
Jag lämnar den gamla byggnaden bakom mig. Där var mitt liv förut kan man säga. När allting var somvanligt. När mamma levde och pappa var glad och snäll, då spenderade jag den mesta tiden genom att dansa. Dansa var mitt liv. Dansa är kul, det tycker jag fortfarande, man kan säga att jag brinner för det bara att jag inte har någon tränare. Jag har inga pengar, därför ger jag mig själv lektioner. Strunt i danslärare, jag kan vara min alldeles egna. Jag går längs gå-gatan bort mot våra lägenheter. Jag har hörlurarna instoppade i öronen och kopplar bort omvärlden. Jag kollar ner på mina slitna converse. Jag tänker på mitt liv, hur jag måste förändra det, hur jag inte kan leva såhär. Min pappa ska inte ta glädjen ifrån mig, det ska vara det sista han gör.
Jag går i min egen lilla värld. Och tro mig, när jag lyssnar på musik så kopplar jag bort omvärlden, kan bara fokusera på texterna och beatet. Helt plötsligt dunkar jag in i någon, jag rycker snabbt ut hörlurarna ur öronen och möter personens hasselbruna ögon. Sådana ögon man brukar se i filmer, sådana man inte tror existerar, det var dom vackraste ögonen jag sett på länge.
- förlåt mig, jag borde se mig för bättre. Säger jag och suckar och ler lite lätt mot främlingen.
- Mitt fel, var verkligen inte meningen. Säger personen och ler försiktigt mot mig.
- Alice, förresten. Säger jag och sträcker fram handen.
- Zayn. Säger han nervöst.
- Trevligt och träffas. Säger jag och flinar, hans namn var rätt så.. udda.
- Ingen reaktion? säger Zayn förvånat.
- Reagera på vad, att du ska springa ifrån mig som alla andra killar? Säger jag och skrattar till.
- Aha.. säger Zayn och kollar konstigt på mig.
- Vadå, borde jag reagera på ditt namn? säger jag förvånat och kollar mot honom, inte bekant någonstans.
Precis när Zayn ska svara blir vi avbrutna av en massa skrikande tjejer som springer emot oss. Jag kollar chockat mot dom och deras mördarblickar emot mig var galna, var Zayn deras pojkvän? Allting bara snurrade runt i huvudet, vem var denna person?
- Följ med mig. säger Zayn snabbt.
- Va? säger jag häpet.
- Följ bara med mig, fort. säger Zayn och börjar springa. Och jag springer efter honom hack i häl.
Efter att ha sprungit vad som kändes som ett marathon så ställde vi oss i en gränd och gömde oss, alla galna tjejer hade tappat bort oss för länge sedan, men vi ville vara säkra och sprang så långt bort ifrån vi kunde.
- Vem är du egentligen? Superman eller någonting? Säger jag andfått.
- Jag är Zayn Malik. Säger han och ler stort.
- Inga klockor ringer. säger jag och suckar.
- Inga alls? säger Zayn förvånat.
- Nej inga alls, så vem är du? Någon slags kändis eller något? Säger jag och skrattar till.
- Ja, jag är med i bandet One Direction, trodde du visste det? Säger Zayn chockat.
- Ser det ut som det eller? Ärligt talat bryr jag mig inte om kändisar, ni är ju människor som oss. Säger jag och skrattar till.
- Woowww.. du är nog den första tjejen jag träffat som säger sådär. Säger Zayn och ler mot mig.
- Men vadå? jag tyckte inte du var så speciell. Säger jag och ler försiktigt.
- Rakt på sak här också. Skrattar Zayn till.
- Alltid. Men det var trevligt att träffas, jag är ledsen men jag måste gå, lycka till med allt och hoppas inga andra tjejer kommer och äter upp dig, ärligt talat.. dom såg väldigt galna ut. Skrattar jag till och börjar gå iväg.
- Vänta! Ropar Zayn och springer fram till mig.
Jag kollar på honom frågandes.
- Vart kan jag hitta dig? säger Zayn förväntansfullt.
- South Alleypark street 9. Säger jag och ler mot honom.
- Tack, vi ses. Säger Zayn och vinkar åt mig.
- Vi ses. säger jag och går min väg hemmåt för att smälta det som nyss hände, ta det med en nypa salt.
Nytt kapitel, ny novell, nya kommentarer, right? :D

(0) ord / publicerat i learn to live with it / länka inlägget
LÄS DETTA OCH LÄMNA EN KOMMENTAR! (VIKTIGT)
2012-04-21 / 21:13:53
Jag har en fråga till er som jag vill att ni ska kommentera vad ni tycker om!
Tycker ni jag ska börja igen på My Life is your Life? alltså den med Louis och Alessandra?
(det kändes som om ni uppskattade den mycket mer.)
så ska jag börja igen?
SNÄLLA KOMMENTERA DET HÄR SÅ JAG VET, BESLUTSÅNGEST! :D

(5) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 28 - THE END
2012-02-18 / 15:37:31

Alessandras Perpektiv:
Personalen drog med sig harry till ett rum.
- vad händer? sa jag till en tjej som gick lite bakom.
- dom tror att han kan ha något problem med hjärtat, dom tror någon slags hjärtinfektion. men lugn han kommer bli bra, det är bara som ett virus. sa hon med ett stelt leende, och lämnade mig ensam i den långa korridoren.
Jag gick in till killarna igen. Liam hade somnat, men Niall och Zayn var vakna. Dom kollade på mig förvånat.
- sooo? sa Niall sedan.
- they think he's having a infection in the heart, but he's gonna be okey they told me. sa jag nervöst och pustade sedan ut.
- well that's good! sa Zayn och blev lite gladare av att han skulle bli frisk.
- but guys, when are you going back to UK again? sa jag frågandes och kollade på killarna.
- when Harry is good, we are going back. sa Niall och tittade på mig.
- okey, i'm just gonna call Louis. sa jag och gick ut genom dörren och väntade i den långa korridoren.
Jag knappade in numret på min iPhone och efter ca 4 signaler svarade han.
- it's me. sa Louis trött. Klockan var ändå 4 på natten.
- well that's obvious. sa jag och skrattade lite åt honom.
- how is it with them? sa Louis spänt.
- Liam is sleeping all the time. Niall and Zayn are awake and they are as usually, Harry is not good. I was next to him all the night and suddenly the machine started barrel. and the doctors came in to the room and took him for search. and he have a problem with his heart but he is going to be okey, it's only a virus. sa jag och Louis blev tyst i telefonen ett tag.
- i'm coming. sa Louis och la på. Det ska bli skönt att få träffa Kimby, Ella och Louis igen, även om dom barar har varit borta i ett par timmar.
-
10 minuter senare kommer Louis med Ella i handen och Kimby sovandes i hans famn. Ella var hur trött som helst och hon kröp ner bredvid Zayn och somnade på direkten. Både Zayn och Ella sov som stockar. Niall satt vaken och kollade på tv och åt oreos kakor. somvanligt. Louis kom gåendes mot mig med en sovande kimby i hans famn.
- she was awake in the car, but then she fall asleep again. sa Louis och satte sig bredvid mig i den långa soffan.
Louis kysste mig länge och passionerat och jag besvarade hans kyss.
Jag tog Kimby ur hans famn och Louis höll om mig och kollade ner på mig och Kimby.
- she is so sweet. sa Louis och log mot henne.
- yes, she's so sweet. sa jag och pussade henne på pannan.
Hon vaknade av det och kollade chockat på mig och Louis. vi började skratta och samma gjorde Kimby, eller åtminstonde så log hon.
5 veckor senare:
Man kan inte fatta att tiden går så fort. Kimby är redan 6 veckor gammal. Ella fyller 5 om ca 5 månader.
Det visade sig att Harry hade haft hjärtklappning och en inflammation, men den är fixad nu så allting är somvanligt. Louis och jag ska åka till Paris imorgon. Louis mamma och hans syskon är barnvakt åt kimberly och Ella medans vi är på våran semester.
- have you packed everything? sa jag och kollade på Louis som stod i köket och fixade välling åt Kimby.
- yes i have. sa han och log stolt.
- great. but we need to go to your mum so... sa jag men blev abruten av Louis.
- i know, so we can drop off Ella and Kimby there. let's go then. Sa Louis och gav vällingflaskan till Kimby, bärde upp henne och sedan gick vi till hallen och tog på oss våra ytterkläder.
- Ella, come on. sa jag stressat.
- calm down a bit. sa Ella surt.
Hon tog på sig sin jacka och vi gick ut mot bilen för att åka och lämna Ella och Kimby.
Louis spände fast Kimby i baksätet i hennes barnstol och Ella hoppade in själv där bak och fixade allt.
Louis gick runt bilen och hoppade in i förarsätet bakom ratten och jag satte mig i passagerarsätet sedan så började vi åka och lämna barnen.
När vi hade åkt halva vägen så kom ONE THING upp på radion.
- look who is on the radio? sa Louis och flinade mot mig och Ella.
- youuu. sa Ella glatt och bad honom höja.
Hela familjen satt och sjöng med förutom Kimby, Louis tog sing vers helt själv utan att jag och Ella sjöng med, men hela bilresan blev genast mycket roligare.
4 timmar senare:
- home sweet home. sa Jag och gick in i våran lägenhet, det kändes tomt när inte Ella eller Kimby var här. Jag kollade på golvet. det låg vällingflaskor, leksaker, snuttefiltar, och halv ätna mackor framme på borden. Jag fick en chock, men man hinner aldrig städa när man har barn, och speciellt inte när Louis inte är hemma så ofta, allting blir så stressigt.
Jag satte mig och kollade i ett fotoalbum som låg i bokhyllan. Det var bilder från när Louis och jag träffades bland dom första gångerna. jag kollade på oss två. Vi var verkligen som gjorda för varandra. Jag bläddrade sida och hittade bilder från när Ella var liten. Louis och jag var väldigt unga då, men vi var glada, exakt som vi är nu också. Tårarna började rinna ner från mina kinder, det fanns bilder på Louis och killarna, mina bästavänner hemma i sverige. allt fanns samlat i ett fotoalbum, tårarna slutade liksom inte att rinna.
- why are you crying love? sa Louis panikslaget och sprang fram till mig.
- look. sa jag och visade honom bilderna i boken.
Efter en stunds kollande kollade han in i mina ögon.
- i love you Alessandra Chandler.
- And i love you, Louis Tomlinson. sa jag och kysste honom länge.
THE END!
-

(3) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 27
2012-02-12 / 17:22:53

Alessandras Perspektiv:
Louis försökte ringa killarna men han fick inte tag på någon av dom.
- what has happend? sa Louis sedan chockat.
- on the news they said that's it has been a car accident and it was four brittish boys in it. sa jag och tårarna började rinna. Louis la ner Kimby i sin sjukhussäng och gick fram till mig och höll om mig.
- i just don't want anything to happen the boys. sa jag mellan mina små snyftningar.
- calm down, we are gonna help them. sa Louis med sin lugnande röst.
Ella kom gråtandes emot oss. Louis öppnade sin famn och Ella satte sig i Louis knä och lutade sig mot hans axel och grät ut, Ella älskar verkligen killarna.
-
Efter ca 10 minuter fick vi tag på killarna, eller vi fick tag på zayn som var minst skadad tydligen.
Jag ringde honom från min mobil och hans röst lät lite darrig.
- ZAYYN? ARE YOU THERE? ropade jag förtvivlat i mobilen.
- i'm here. sa han med skakig röst.
- what has happend?
- car accident. Liam is hurt the most. But i'm fine, just pretty chocked. Me and Niall are good, but not Harry and Liam. sa han ledsamt.
- ohnoo... where are you, we are coming... sa jag sedan och höll inne tårarna.
- we are at daendaey rieds... men jag avbröt honom mitt i meningen.
- aha you are at danderyds sjukhus, we are there in atleast an hour, see you. sa jag och la på.
Jag kramade om Louis och sa att vi skulle åka. Idag var ändå dagen vi fick lämna sjukhuset eftersom att Kimby mådde så himla bra.
- come on honey. we need to go to the boys now. sa jag och pussade honom mjukt på hans läppar.
- yeah you're right. i take kimby and you take Ella. sa Louis stressat.
Jag tog på Ella hennes jacka och skor sedan gick vi ut och möttes av paparazzis. Jag tog tag i Ellas hand och Louis försökte dölja Kimbys ansikte så gott det gick så att hon inte får blixtrar i ansiktet. Jag låste upp bilen och spännde fast Ellas bälte där bak, sedan satte sig Louis framför ratten och i passagerarsätet satt Kimby i en barnstol, medans jag satte mig i baksätet med Ella.
- mum, are the boys okay? sa Ella sedan med rädsla i rösten.
- uhm.. Liam and Harry are not. sa jag ledsamt och kollade på Louis ansiktsuttryck. Han blev ledsen över det.
Ella började snyfta lite.
- but baby, they are going to be okey, they are at the hospital right? sa jag sedan till Ella som snyftade.
- yeah, i hope so.. sa hon och kollade ut genom det regniga fönstret, idag var det dåligt väder.
-
Efter ca 5 minuter var vi vid danderyds sjukhus. Jag gick fram till receptionen och sa att jag sökte Liam Payne, Harry Styles, Niall Horan och Zayn Malik. Kvinnan i receptionen kollade skeptiskt på mig som om det redan har varit massor av folk här och har velat hälsat på dom.
- dom är på rum 49. sa Kvinnan och log lite mot mig.
- tack så mycket. sa jag och gick med snabba steg mot hissen.
Louis var inte sen med att göra samma sak och Ella fattade ett hårt tag om min hand och vi började åka upp mot våning 7.
När vi var utanför rummet knackade jag försiktigt innan jag steg in. Zayn och Niall var vakna men dom satt i sina egna sängar. Liam hade ögonen öppna ibland och Harry hade dom inte öppna någon gång.
Niall och Zayn fick syn på mig. Ella sprang fram och kramade dom sedan vågade hon inte gå fram till Liam eller Harry. Hon började snyfta igen och Zayn tog upp henne i hans famn. och dom två satt där och pratade.
Louis bärde på Kimby och gick mot Niall som genast började leé när han fick se Kimby och Louis. Och jag själv satte mig mellan Liam och Harrys sängar. Liam verkade må rätt så bra, men harry hade någon maskin och massa slangar i hans armar och maskinen lämnade ifrån sig några pipiga då och då.
Jag satte mig vid Harry och greppade tag om hans hand. Jag lutade mig mot hans axlar och suckade.
- i hope you are okey, handsome. sa jag sedan och det rann en tår ner på min kind.
jag kramade om harrys hand hårt och kollade på honom. Han bara låg där fridfullt, han gjorde inte en min.
Jag vände mig om mot Liam som hade vaknat, han var lite dizzy men han hade inte ont.
-
Louis hade haft med sig mat till oss. Niall bokstavligen hoppade på maten. Louis kollade frågandes på honom som om han inte har ätit mat på 100 dagar. Niall log ursäktande.
- sorry, this food at the hospital is not the best. sa Niall och tog upp en subway macka och började käka på den.
- love, don't you want food? sa Louis sedan förvånat till mig.
- no, but thanks anyway. sa jag och släppte inte blicken från Harry. Jag ville inte att någonting skulle hända honom.
Ytterligare några timmar hade gått. Louis hade åkt hem med Ella och Kimby. Ella var grinig och alla dom 3 behövde sova så dom fick sova hemma hos min mamma.
Jag hade fortfarande inte rört mig ur fläcken. Jag väntade på att Harry skulle vakna.
Alla andra killar hade somnat eftersom klockan var halv 2 på natten.
Jag fattar inte hur dom kan sova, det ända jag tänker på är Harrys maskin som piper hela tiden.
Jag kollade mot bordet, aftonbladet låg där. Jag snappade åt mig tidningen och bläddrade lite bland sidorna.
Min blick drar sig åt den vänstra sidan i mitten av tidningen. Det var en bild på One Direction och om deras olycka. Jag läste lite och började garva åt den löjliga texten. Dom skrev att Louis var med och att vissa av killarna var nära döden upplevelsen, aftonbladet ska alltid göra allting mycket värre än vad det är.
Jag kollar åt Harrys håll. Hans ögon var öppna. Han stirrade på mig, vilket var ganska creepy. Jag fick panik och vände mig snabbt mot Harry och kollade in i hans ögon.
- you are awake. sa jag och det droppade ner en tår från min kind som hamnade på hans kind.
Jag torkade bort den och Harry bara nickade.
- can't you talk? please say something. sa jag nervöst.
- hiiiii.. det kom ut som en hes viskning. det var knappt så jag hörde det.
- i'm so happy you are awake. sa jag och pussade honom på kinden lite snabbt.
Harry gjorde inte en min. han kunde knappt prata och inte röra sig.
Jag drog stolen närmre sängen och kollade på honom länge.
han stängde ögonen väldigt hastigt.
Maskinen började pipa och dom andra killarna vaknade. Lamporna tändes i rummet och personalen kom inrusandes. jag kände paniken stiga. vad är det som händer?
vad händer med harry? :O
aja tack för era kommentarer, fortsätt kommentera!

(10) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 26
2012-02-11 / 20:10:04

Alessandras Perspektiv:
Louis kollade chockat på mig ställde sig hastigt upp ur sängen.
- you need to go to the hospital, come on! sa Louis stressat.
- Louis be cool, i can handle myself. sa jag och skrattade åt Louis som försökte hjälpa mig upp ur sängen.
- sorry, old habit. sa Louis och gav mig kläder ur min garderob.
Jag tog på mig kläderna och sedan reste jag mig upp. Allting kändes somvanligt. Jag hade inte ont och det värkte inte. Jag gick mot utgången och Louis sa åt mamma och Ella och komma senare till sjukhuset, dom var för långsamma för att hinna fixa sig nu.
Louis körde upp bilen och vi åkte mot sjukhuset vilket tog ca 10 minuter. Louis hittade verkligen inte här i Stockholm så det är tur att han har mig. Vi körde till Karolinska och gick sedan in i den stora byggnaden efter att ha parkerat.
- ursäkta. Jag behöver gå till ett rum för jag tror jag ska föda strax. Jag hörde hur dum min kommentar lät, men vad skulle jag annars säga? Louis fattade ingenting av vad jag sa så han stod bara som ett frågetecken.
Jag fick rum 345 och jag la mig ner i sängen och väntade på att en läkare skulle komma.
5 timmar senare:
Efter att ha hållit på i 2 timmar så kom vårat barn till världen. Det blev en tjej. Ella var som fastklistrad vid henne. Hon kollade på henne hela tiden, och var superstolt över att vara storasyster. Jag hade inte alls ont någonstans. Jag var hur pigg som helst och allt kändes jätte bra. Louis satt och höll i Kimberly som hon skulle heta. Jag tog ett kort på dom två och la upp på instagram och twitter och skrev "Kimberly is here, she really loves Louis". Bilden laddades upp.
In genom dörren kommer Zayn,Liam,Niall och Harry. Dom tjoar eftersom dom också har fått reda på nyheten. Louis hyschar dom när dom kommer mot sängen och dom kramar om mig och Louis och kollar sedan ner på Kimberly. Hon var mer lik mig en Louis. Med Ella är det tvärtom, hon är mer lik Louis.
Alla killarna ville självklart hålla Kimberly, Liam var väl den som ville hålla henne mest. Liam är en kille som verkligen skulle passa som pappa eftersom han älskar barn. han satt mest och höll Kimberly hela tiden.
- congratz to kimberly. sa allesammans sedan och log stort.
- thanks. sa både jag och Louis i kör. Jag var så stolt över kimberly, hon var så himla fin.
-
Killarna och min mamma hade åkt hem. Killarna hade åkt tillbaks till hotellet dom bodde på här i Stockholm. Dom skulle hälsa på alla fans sedan skulle dom på en intervju. Jag hade lite skuldkänslor eftersom Louis inte var med. han kanske hellre ville det.
- Louis im so sorry that you could'nt go with the boys. sa jag lite ledsamt.
- are you kidding me? i'm rather here with, you, kimby and Ella. sa Louis förvånat.
- good. sa jag glatt och kysste honom.
Ella satt mest och höll på med kimby, hon var verkligen fäst vid henne.
Jag log mot mina två döttrar. Jag kan inte fatta att allt har gått så fort mellan mig och Louis, jag är dock inte sugen på att ha fler barn, det räcker gott och väl med två för mig.
Nyheterna kom upp på den lilla sjukhus tv:n som fanns i rummet.
" 4 unga brittiska killar har idag varit med i en bilolycka. En är kritiskt skadad och dom andra är lindrigt skadade, detta hände mitt inne i stan och killarna färdas just nu mot sjukhus" jag stelnade tilll.
Louis kollade konstigt på mig, han fattade inte vad dom sa eftersom det var på svenska och Ella började gråta.
- Louis, call the boys NOW! sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
OHHNOOO!
kommenteraaaaa :D

(4) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 25
2012-02-08 / 19:31:18

Alessandras Perspektiv:
Jag kollade mig runt omkring för en gömplats. Jag såg Johan gå lite längre bort.
i 8:an blev jag våldtagen av honom på en fest, jag har inte pratat om det med någon förutom Olivia. Louis har inte ens fått veta det.
I desperat behov av ett gömställe tog jag på mig min luva för att dölja mig lite. Jag hukade mig snabbt ner bakom en buske. En gren knäcktes såklart. Han stannade upp och kollade rätt på busken. Jag kände rädslan stiga till max, jag var verkligen rädd. Han forsatte gå och jag sprang ut från busken. Han skulle aldrig hunnit se att det var jag. Jag sprang hela vägen hem till mamma. Jag plingar på minst 5 gånger innan någon öppnar. Tillslut kommer Louis med en handduk runt midjan bara. Jag kollar på honom, springer in och låser dörren.
- wow, what have you done? sa han och kollade frågandes på mig som stod och flåsade som ett fån.
- i had to run. sa jag andfått.
- why? sa Louis sedan förvånat.
- Johan. sa jag och kollade ner i marken, jag ville inte möta Louis blick.
- and who is Johan? sa Louis lite surt.
- i tell you later, or is anyone home? sa jag frågandes.
- no one, we are all alone. sa Louis och kysste mig, jag kände hans varma kropp mot min kalla. Han stod trotsallt i bara handduk så han var riktigt varm.
Louis drog mig mot soffan och jag satte mig bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel.
- so who is Johan? sa Louis sedan.
- okey, promise to not tell anyone. When i was in eight grade i was raped by him. it was during a party and he hit me twice, i was to afraid to do something so i just ran home and just told Olivia about it. sa jag sedan och Louis kollade andlöst på mig.
Louis sa ingenting utan kollade bara på mig. Han kramade om mig men jag började inte gråta, jag är ganska stark om jag får säga det själv.
-
Louis och jag satt och kollade på TV, Charlie, Ella och Mamma var ute på någon resturang så jag och Louis hade myst ner oss bland en massa kuddar i soffan. Vi kollade på The Notebook och åt ben&jerry's också.
Efter ett tag var filmen slut och vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag var trött och hade ont i ryggen, det är verkligen inte en lätt sak att vara gravid.
Louis bärde in mig och la mig försiktigt ner på sängen. Jag la mig tillrätta och kröp upp i Louis famn.
-
Jag sätter mig upp hastigt, Min mage värker som bara den. Jag kollar på den digitala väckarklockan till på den högra sidan om mig. Den visar 3.10. Jag känner en konstig känsla och tittar ner i sängen. Jag får panik.
Jag skakade om Louis och han kollade trött på mig.
- Louis, i think my water just broke.
DAMMNN ;) Nej men sämst kapitel, men jag var i desperat behov för er att göra ett kapitel så allt för er kära läsare, men vad tycker ni?

(6) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 24
2012-02-05 / 17:32:36

Jag satt hemma hos mamma och glodde på ringen på mitt finger. Den satt så perfekt. Jag älskar verkligen Louis.
Jag funderade på om jag skulle ringa Olivia min bästavän i sverige och höra om hon kunde komma över, det var trotsallt ett tag sedan vi umgicks.
Jag tröck upp min kontaktlista på min iPhone och ringde sedan kontakten Olivia.
- hej det är olleee! svarade Olivia glatt, det smeknamnet gav jag henne.
- OLLEEEE, Det är Sandraaa! skrek jag glatt i luren.
- ALESSANDRAAAAAAAA! hur har du det? vi måste verkligen ses, nödläge. sa hon sedan.
- jag kommer hem till dig nu, är nämligen i sverige, mamma passar Ella, kommer om en kvart, puss! sedan lade jag på.
- mamma jag drar till Ollee, passa Ella åt mig är du snäll för att Louis är på intervju. sa jag och tog min jacka och stängde dörren till mammas lägenhet.
Det var kallare i Sverige än i London, men så brukar det vara. Det skulle bli så himla kul att vara med Olivia, jag har inte varit med henne på mer än ett halvår, vi passar på så ofta det går, men det är verkligen svårt.
Jag svängde upp vid Olivias lägenhet på Östermalm sedan knackade jag på våran speciella knackning, då var det bara fritt fram att kliva in.
- Olleee, jag är här! ropade jag högt över lägenheten.
- i rummet. ropade hon glatt tillbaka.
När Olivia fick syn på mig blev hennes ögon blanka, hon sprang mot mig i turbofart och kastade sig bokstavligen i min famn.
- Gud vad jag har saknat att ha en bästavän som dig här hemma. sa Olivia och kramade om mig hårt.
- Du anar inte hur mycket jag har saknat dig ollee! sa jag sedan och vi började skratta, det här påminner verkligen mig om gamla tider.
- Jag har köpt starbucks, komigen vi sätter oss i mitt rum och snackar! sa Olivia och drog med mig in på hennes rum.
Vi satte oss tillrätta i Olivias stora säng, hon har haft den ända sedan jag var 14 år, vi blev bästavänner när vi var 14år och har alltid varit lika tajta sedan dess. I denna sängen har det berättats massa hemligheter och vi låg alltid här och berättade vilken som var den snyggaste killen, vem man helst skulle vilja ha sex med och sånt, verkligen inget kan ta mina och Olivias minnen ifrån varandra.
Jag tog upp starbucks muggen och slurpade lite på vanilj kaffelatten, min favorit.
- du kommer fortfarande ihåg min favorit! sa jag och skrattade medans jag blinkade med ögat.
- såklart jag inte glömmer något sånt Ally, det vore ju skandal. sa en skrattande Olivia.
- så tell me, hur går det med Boo-bear? sa Olivia och skrattade åt hans namn bara för han hatar att bli kallad det.
- mer än bra! sa jag och drog fram fingret åt Olivia. Hon tog sig för munnen och några tårar slank ner från hennes ögon rinnandes ner för hennes kinder. Hon skådade den från alla hörn och kanter och pillade försiktigt på den.
- kan du fatta, för ca 6 år sen, låg vi i den här sängen och diskuterade vilka vi skulle gifta oss med. Vi skulle gå på varandras bröllop och det skulle vara dom största och vackraste bröllopen gud någonsin hade skådat. det är minnen det. sa Olivia och log mot mig.
- ja, du skulle gifta dig med henke och jag med wille, inte hade jag någon aning om att min drömkille Louis skulle komma in i mitt liv då. sa jag och skrattade åt tanken över det.
- Jag ska verkligen vara med, jag ska engagera allting... typ.. sa Olivia och skrattade åt sig själv.
- ja, såklart, vi bryter aldrig våra löften! sa jag och tog fram mitt pinkie finger.
Hela eftermiddagen spenderade jag hos Olivia. Vi pratade massa gamla minnen, gamla känslor, killar, våran fjortisperiod. Vi pratade ut om allting. det var så skönt att hänga med Olivia igen.
- Så hur länge stannar du i sverige då? sa Olivia frågandes.
- i 2 dagar till, sedan ska jag åka hem till London igen. sa jag suckandes.
- gud vad din mage har växt förresten, jag såg dig senast när du bara var lite rund, när ska du föda egentligen?
- jag vet inte riktigt, men det är strax har dom beräknat! sa jag glatt, jag längtade att få träffa vårat andra barn.
- jag dör verkligen, Aly, du lever i lyx, du har drömkillen, barn och bor i en fin lägenhet! sa Olivia och log.
- jag är verkligen glad att jag hittade Louis! sa jag och log stort.
Dagen hade flugit iväg och Louis skulle komma hem till min mamma senare. Dom andra killarna skulle bara vara på hotellet men Louis ville spendera tid med mig så jag lät honom göra det.
Efter cirka en timme till hos Olivia sa jag hejdå och vi skulle shoppa imorgon, det var längesedan.
Jag öppnade porten och gick hem från Olivia.
Påvägen hem till min mamma såg jag ett ansikte som jag kände igen. Jag stannade upp och frös till is, åhnej snälla inte nu.
WOOP,woop, vem är det som kommer?
kommentera så får ni veta :D

(7) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 23
2012-02-05 / 12:41:46

1 vecka senare (Alessandras Perspektiv):
- Ella komigen nu, vi ska åka till mormor, säg ingenting till pappa! sa jag och fixade det sista med mitt hår när jag väntade på att Ella skulle komma ut till hallen.
- jag vet, du har sagt det minst 15 gånger den här morgonen! suckade Ella högt.
- ja men skynda, planet går om ett tag.
- men varför sa du inget för? sa Ella förvånat.
- har försökt att säga det hela tiden, komigen nu Ella! sa jag och suckade.
Ella drog snabbt på sig sin svarta ytterjacka och jag drog på mig en skinnjacka över min gråa tröja.
Jag tog Ella i handen, vi gick ner för trapporna och hoppade sedan in i bilen som stod på uppfarten för att åka mot heathrow och åka mot sverige. Louis hade landat där redan imorse.
På flygplatsen tog jag upp Ella i min famn och gick mot incheckningen. Jag fixade allt med passen och sedan fick vi gå och vänta på att vi skulle få kliva på planet.
5 timmar senare:
- hallååååååå! ropade jag innan jag klev in i mammas lägenhet i gamla stan.
- ALESSANDRAAAA! mamma kom springandes mot mig i full fart och började pussa mig överallt. Jag kramade om henne länge.
- jag har saknat dig mamma!
- och jag har saknat dig sandraaa! men vart har vi min favorit-tjej då? sa mamma och Ella började skratta.
- här! sa hon och ställde sig i givakt position.
Mamma lyfte upp henne och jag gick och satte mig framför tv:n, jag blir alltid så trött efter flygresor. Mina ögon blev tyngre och jag kände tröttheten stiga, och jag bestämde mig för att sova lite.
1 timme senare:
Jag vaknade av att min mobil pep till. Jag kollade och såg att Louis hade skickat ett sms, "hi love, i hope you don't miss me to much at home, i'm in sweden now, call me, love you" Jag skrattade för mig själv, han hade ingen aning att jag befann mig bara några minuter ifrån honom. Jag tog upp Louis kontakt och klickade ring.
- hey babe. sa Louis glatt.
- hi love. how are you?
- fine, and you?
- actually the same, how is it in sweden? sa jag sedan finurligt.
- great, we are in our studio in sweden, and how is it in London?
- it's good, ähmm.. yeah.. sa jag lite stelt, jag suger på att ljuga.
- are everything okey? sa Louis sedan nervöst.
- more than okey, but me and Ella miss you.
- and i miss my favourite girls too. sa Louis lite ledsamt.
- but got to go, see you soon. sedan lade jag på.
Jag hämtade Ella och sa hejdå till mamma, nu var det dags att gå mot killarnas studio och överraska dom.
Ella och jag klädde på oss kläderna och sedan gick vi med snabba steg mot studion. undra hur Louis kommer reagera.
Efter ca 5 minuter var vi utanför portdörren. Jag klickade in koden och gick sedan mot deras studio, här har jag varit många gånger.
Jag hörde deras röster. Jag öppnade sakta dörren och såg att dom satt i en soffa med ryggen emot mig. Jag smög in och sedan hoppade jag på Louis bakifrån.
- hey what are you.... Louis vände sig om och när han fick se mig och Ella fick han en chock.
- no that's not you.. sa han och ställde sig upp och skådade oss. killarna garvade åt Louis chock.
- it's all us, did we surprised you, because it was our plan.. sa jag och skrattade åt hans min.
Innan jag ens hann reagera kom Louis i fullt fart och kramade om mig och Ella. Han kysste mig överallt och jag skrattade bara åt honom, killarna garvade också eller alla utom Harry, jag måste verkligen snacka med honom.
- i love you. viskade Louis i mitt öra och kysste mig länge.
- and i love you. sa jag och pussade honom på kinden.
Efter pusskalaset satte jag mig ner bredvid alla andra killarna och Ella satte sig i Louis knä och kramade om honom. Louis tog tag i min hand och drog med mig ut i korridoren där inga var. Bara han och jag. Han kysste mig länge och sedan kollade han in i mina ögon.
- Alessandra Rose Chandler, will you marry me? sa han sedan nervöst.
Jag kollade på honom länge sedan började jag le.
- ofcourse i will, you are my true love. sedan kysste jag honom länge och han trädde på ringen på mitt finger.
wooowww, gifta?
nej men vad tycker ni, kommentera as bra nu då! :D

(6) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 22
2012-02-04 / 19:22:36

Louis Perspektiv:
Jag gick ner för trappan i trapphuset våran lägenhet låg i.
Utanför dörren hade killarna och paul kört upp med den svarta bilen med tonade rutor. Liam såg att jag kom och sprang ut och kramade om mig.
- hey man! how are you? sa han glatt.
- i'm good thanks, you? frågade jag lika glatt tillbaka.
- same! sa han och hoppade in i bilen och jag var inte sen på att göra samma sak.
Direkt när jag klev innanför bilen så hoppade alla killar över mig så det blev en gruppkram.
- hiiii! sa allesammans glatt och log sina största leenden.
- well helloo. sa jag och satte mig ner på min plats i bilen.
Paul sa att vi skulle åka mot heathrow nu, så alla var riktigt taggade på Frankrike.
Efter en halvtimme var vi äntligen framme vid flygplatsen. Vi tog våra väskor ur bagageluckan och paul ringde en massa vakter. Det kom ca 10 stycken vakter emot oss. Dom berättade att det var fyllt med folk och att alla vi killar skulle ha två livvakter var, sedan gick paul i bakgrunden för att se till så att det inte hände något.
Alla var med på planen och vi började röra oss mot ingången av flygplatsen.
Allting var avspärrat, fansen var som galna och bara hoppade och skrek. När dom fick syn var det som om dom inte hade sett mat på flera veckor och äntligen såg dom en stor mat-tallrik komma emot dom, alla blev hysteriska. Fansen grät och sa hej, jag nickade på huvudet och sa hej till så många som jag kunde, dom som hörde blev hur glada som helst.
Vi gick direkt till vårat privatplan. Jag satte mig med Harry, Liam med Niall och Zayn satte sig längst bak för han ville sova, och tro mig, när inte Zayn får sova blir han inte särskilt glad.
När allting var färdigt började äntligen planet lyfta och vi var påväg till Frankrike.
Alessandras Perspektiv:
Dagen hade flugit iväg, Ella hade till mestadels suttit inne på sitt rum och lekt, eller så hade hon kollat på disneychannel tillsammans med mig. Det kändes tomt att inte ha Louis här, vi kunde inte ha våra standard filmkvällar och allt känndes helt plötligt mycket tråkigare.
Jag kom på att jag inte hade ringt mamma som bor i sverige på länge. Jag har bara kontakt med min mamma, inte med min pappa. Min pappa är italienare och det är därifrån jag fick mitt namn, men han lämnade mamma med mig helt själv, vilket jag tyckte var lågt. Pappa försöker alltid kontakta mig men jag struntar i honom totalt, jag kallar honom inte ens pappa, han exiterar inte ens i mitt hjärta.
Jag tog upp min mobil och tröck in på mammas kontakt och signalerna började tränga fram genom luren.
- Anna. svarade en mild röst.
- hej mamma, det är jag Alessandra. sa jag glatt.
- åhh, gumman! gud vad längesen! sa hon lika glatt som mig.
- ja verkligen, jag har inte haft tid att ringa, förlåt! sa jag sedan skamset.
- Jag vet att din tid är knapp lilla gumman, så det gör verkligen ingenting! sa mamma snällt. hon är bäst.
- hur mår brorsan då? frågade jag mamma.
- han mår bra, skaffat flickvän har han gjort så han är aldrig hemma längre. sa mamma och skrattade bara det där skratttet mammor kan skratta.
- vad kul för honom! men inte så konstigt, Charlie har ju alltid varit snygg! sa jag och log.
- japp, han har ärvt det av mig. sa mamma stolt.'
- hahahah, mamma då! sa jag och suckade glatt åt henne.
- du måste hälsa på strax, Louis och Ella måste komma, det var längesedan, sist jag såg Ella var för ett år sen. Sa mamma ledset.
- Ja, hon har växt som bara den. Men Louis är på europaturné nu, men han ska till sverige, så jag kan åka upp samtidigt då! sa jag och blev glad över min smarta ideé.
- ja det vore jätte trevligt!
- okej men säg inget till Louis, det ska vara en överraskning! sa jag och mamma skrattade åt mig.
- haha sandraaaa! sa mamma och suckade åt mig.
- men gumman, kom upp strax och hälsa på, jag och Challe saknar dig! sa mamma och suckade lite ledset.
- ja, jag lovar, jag saknar dig och Charlie också!
- men du jag måste gå nu, ring när du vet när du kommer! sa mamma sedan.
- lovar, puss älskar dig, hälsa Charlie! sa jag glatt.
- hälsa Ella, älskar dig, puss! sedan lade vi på.
Jag satte mig i soffan. Hur kan gamla tider passera så fort. Jag minns när jag hade fyllt sexton, det var samma år jag träffade Louis. Jag träffade Louis genom min förra bästakompis. Jag kommer ihåg att det var på sommarlovet när jag fyllt sexton, och amanda skulle åka och hälsa på hans familj med hennes familj, dom var bra kompisar och jag fick följa med. Louis och jag blev kära och vi träffades under hela sommarlovet, tillslut blev vi tillsammans. Vi träffades så ofta vi kunde vilket var jättesvårt, vi hade inga pengar så våra föräldrar betalade allting, mamma gjorde allting för att jag skulle bli glad och träffa Louis. ett halvår senare var jag gravid, jag hoppade av skolan och bodde permanent hemma hos Louis. Ella kom till världen några månader senare. Wow, vad tiden gick fort. Ibland vill jag bara spola tillbaka den. Då jag bodde hemma hos mamma med Lilla Charlie. Då jag inte hade någon, bara mig själv. Men jag är så himla lycklig att jag har Ella och Louis för utan dom hade jag verkligen inte klarat mig.
det får bli sista kapitlet, orkar inte mer ikväll. Är trött för gårdagen spenderades med en känd person, woop woop! haha ni kommer säkert börja gråta när ni får reda på vem det var, han börjar på A, hahahha gissa på, han är snygg och svensk, känd också, woooooppp :D

(3) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 21
2012-02-04 / 15:57:24


Alessandras Perspektiv:
Ella och jag gick in genom dagisdörrarna, jag skulle lämna henne där över dagen nu.
En fröken kom och presenterade sig som Alice och hon tog med Ella i hennes hand och jag lämnade dom två ensamma, nu skulle jag åka och shoppa, för min mage har växt och jag behöver nya kläder till det.
Jag tog upp bilnyckeln ur fickan och satte mig framför ratten i min svarta rangerover sedan började jag åka in mot stan.
-
Jag gick in på en massa affärer, top-shop, abercrombie, juicy couture, och köpte nya kläder i storlek L så att jag kunde få på mig det. Efter en lång dag på shoppingen så skulle Ella hämtas. Jag hoppade in i bilen och åkte mot hennes dagis. Efter ca 10 minuter så svängde jag in på infarten och parkerade. Jag öppnade porten och klev in bort mot Ellas korridor. Hon kom springandes till mig i full fart.
- hej gumman! sa jag och lyfte upp henne och satte henne i min famn.
- hej mamma, jag har haft det jätte roligt idag! sa Ella och log stolt mot mig.
- vad kul, men jag ska bara prata med din fröken sen åker vi hem och säger hejdå till pappa för han ska åka på europa turneé och kommer inte hem förrens en vecka ungefär. sa jag lite ledsamt.
Ella suckade och vi gick till hennes fröken.
- hi! sa hon glatt och hälsade på mig.
- hey. we are going home now, but she is coming tomorrow too! sa jag och log mot Alice.
- yes, ofcourse, it's a honor to have Ella here. sa hon och sedan sa vi hejdå och jag och Ella började åka hem.
-
- homeeeeeeeeeeeeeee! ropade jag när vi klev in i lägenheten.
- in here. ropade Louis från köket. Ella sprang direkt till sitt rum medans jag gick in till Louis.
- hey love. sa jag och kysste honom.
- hi sweetie, i'm making dinner. sa Louis och drog in mig i hans famn och började kyssa mig överallt.
- pfftt... stop it, Ella is at the next door.. sa jag och småskrattade och försökte ta mig ur hans grepp.
- i don't care. sa Louis och log mot mina läppar när han kysste mig.
- so what's for dinner? sa jag sedan, för jag började inse hur hungrig jag egentligen var.
- spaghetti bolgoneise. sa Louis och fokuserade sig på maten.
Jag kramade om Louis för jag visste att imorgon skulle han åka ut på Europa turneé, och den varar ganska länge.
- you are going away tomorrow. sa jag och gjorde en ledsam suck.
- hey look at me. sa Louis och lyfte upp min haka så jag mötte hans blick.
- we are calling eachother every day, and i'm home in a week. sa Louis och kysste mina läppar mjukt.
- yeah, youre probably right. sa jag och dukade fram åt mig, Ella och Louis.
-
Nästa Morgon:
Louis Perspektiv:
Jag vaknade av att mitt alarm gick, jag stängde snabbt av det och satte mig yrvaket upp ur sängen. Jag kollade åt sidan och såg att Alessandra sträckte på sig, och gäspade, hon var alltså vaken. Jag lutade mig ner mot henne och stödde mig mot min armbåge, sedan så kysste jag henne ömt.
- goodmorning love, i'm leaving today. sa jag och fortsatte kyssa henne.
- i know. sa hon och kramade om mig hårt, jag vet hur svårt det här är för henne.
Jag hade redan packat mina väskor igår så det var bara att klä på sig sedan skulle dom andra hämta mig.
Jag tog på mig en vit t-shirt och ett par chinos och en mössa. Sedan gick jag ut till köket och åt frukost.
Alessandra kom ut genom sovrummet, fast istället för att gå in i köket gick hon in i Ellas rum. Efter ett tag kommer Alessandra utbärandes på Ella och släpper henne i min famn. Ella halvsover och jag håller om henne så att hon inte blir ledsen för vi väckte henne.
- she's so tired, but she need to say goodbye to you. sa Alessandra och bredde en macka åt Ella.
- yeah i know, the boys are here in 15 minutes. sa jag och såg hur alessandras ansiktsuttryck ändrades, hon blev lite ledsen, men hon försökte dölja det, fast hon vet att hon inte kan dölja något för mig.
- Are the fans know that you are going off to france today, i mean the airport are gonna be full by people then. sa Alessandra förvånat.
- yes they know, but we have security guards, so everything is gonna be okey. svarade jag henne med ett leende.
Ella började sakta öppna ögonen. Hon kollade upp på mig med trötta ögon och sedan satte hon sig upp ur mitt knä för innan hade hon legat i mitt knä. Hon kramade om mig för hon visste att jag skulle åka strax.
Min mobil började ringa, jag tog upp den ur fickan och svarade.
- Louis.
- hi it's harry, we are down here now.
- now? sa jag förvånat.
- changed plans! sa han och suckade.
- coming. sa jag sedan och la på.
- what was that? sa Alessandra och kollade med stora ögon på mig.
- harry, they are here. i'm going down now. sa jag ledsamt.
Jag gick ut till hallen och tog på mig allt sedan så sa jag hejdå till Ella.
- i'm gonna miss you sooo much, but i'm home in a week Ella. sa jag och kramade om henne och pussade henne på kinden.
- i'm gonna miss you too. sa Ella och fick tårar i ögonen, det här händer alltför ofta i hennes liv att hennes pappa alltid försvinner ifrån henne. Jag kramade om henne igen sedan kom Alessandra emot mig.
- i'm gonna miss you, babe. sa hon och kramade om mig.
- i'm gonna miss you to, love. sa jag och kysste henne passionerat. Jag kollade ner i hennes ögon och hon log mot mig.
- i love you, promise to call every night! sa Alessandra besämt.
- every morning, every night. i promise. sa jag och kysste henne.
Jag öppnade dörren och lämnade min familj bakom mig igen, men alla börjar vänja sig nu.
Sådär, mellankapitel, men jag har planer.
Nu fick ni Louis perspektiv också, som ni ville! hoppas ni är nöjda. jag gillar egentligen inte att skriva Killars perspektiv, men om man är tvungen så gör jag ju det och om ni vill det också, så jag är inget PRO om ni tror det...
Jag har tid för ett till kapitel ikväll, om ni kommenterar bra får ni alltså ett till, så kommentera för mer :D

(5) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 20
2012-02-02 / 21:03:09

Jag vaknade av en massa smatter på rutan.
Jag kisade ut mot fönstret och såg att det regnade, typiskt London.
Jag kollade på Harrys plats och såg att han och Ella låg och sov med varandra, Ella sov i hans famn. Dom var för söta för att bli väckta, så jag satte mig långsamt upp ur sängen för att förska att låta dom sova. Precis när jag sätter mig upp kollar harry med en trött blick mot mig.
- and where are you going? sa harry och gjorde en ledsen min.
- nowhere. sa jag och log mot honom.
- well i thought so! sa han och drog ner mig i hans famn. Han kysste mig försiktigt så inte Ella skulle vakna, vilket han misslyckades med totalt eftersom att Ella vaknade och blängde surt på oss.
- wooppss.. sa jag och log åt henne. Hon gav mig bara en arg blick och gick in på sitt rum.
- wait here, i need to talk with her alone. sa jag och reste mig upp ur sängen.
Jag öppnade försiktigt dörren för att kolla mot Ella. Hon satt på fönsterkarmen och kollade ut mot regnet. Jag såg att hon inte alls mådde bra.
- hur är det gumman? sa jag försiktigt.
- du och pappa älskar varandra och ni är kära i varandra fortfarande. Ni leker att ni hatar varandra när ni är med varandra fast ni egentligen älskar varandra, jag hatar Eleanor och du passar inte med Harry. sa Ella stelt.
- ja men din pappa sumpade det ganska rejält.. sa jag och suckade.
- ja men ge honom en chans mamma, jag ska ha ett syskon. Jag vill inte ha skilda föräldrar. sa hon ledset. Ella hade rätt, hon var så himla smart för att vara så liten.
- okej jag ska prata med pappa, jag lovar. sa jag och kramade om henne.
- ja och lös det, för jag vet att du saknar och vill bo med pappa! sa hon och log lite smått mot mig.
- japp du har rätt! sa jag och pussade henne på kinden.
Jag lämnade rummet och gick tillbaka till Harry, jag måste verkligen prata med honom.
-
Harry hade åkt till sin egna lägenhet, han och jag var bara kompisar, jag antar att det är så det kommer förbli, jag hade egentligen bara Harry för jag inte hade Louis, Harry blev min reserv.
Jag bestämde mig för att ringa Louis för Ellas skull, både hon och jag behöver det.
Jag tröck upp hans kontakt och tröck på grön lur. signalerna började gå fram.
- hi it's Louu. ¨
- hey it's me, we really need to talk! sa jag och log inombords.
- we do? sa han chockat.
- yes, i'm in love with you, and i'm always gonna be. sa jag nervöst.
- but i have Eleano...
- yeah i know, you have Elanor. Ella hates her just so you know, and me to. We are having a baby and we are really need to clear things up, okey? sa jag sammanbitet.
- well, if you say so. sa han lite ledset.
- what? sa jag förvånat.
- it's just that.. Eleanor left today, i don't know why, but she did because i told her that i loved you.
- you love me? sa jag förvånat.
- yes i love you.
- please, for me and Ella, move in with us again! sa jag nervöst.
- ofcourse. sa han med en glad röst, som den vanliga Louis.
- good, love you. sa jag och la på.
Allting var löst och det var väldigt skönt.
-
Eftersom att Louis har alla grejer här så hade han kommit nu på kvällen, klockan var ca 8. Han och jag satt i soffan och kollade på the notebook. imorgon skulle jag och Ella kolla på ett dagis, för hon behöver gå på det, hon behöver få ut all sin energi. Jag kände andetag bredvid mig. Jag kollade på Louis och insåg att han hade somnat. Jag log och pussade honom på läpparna sedan tog jag ett kort och skrev. "sleeping boyfriend..." sedan laddade jag upp det på min twitter. Jag väckte Louis och han följde med mig in till sängen. Vi låg och myste och sedan somnade jag i hans famn.
-
- mamma är det dagis idag? sa Ella glatt och hoppade i min säng.
- mhhmmm.. sa jag och drog täcket över huvudet.
- mamma.. upp och hoppa. vi ska ju åka om en kvart. sa Ella glatt.
- en kvart?!
- japp, skynda dig på! sa Ella och sprang in på sitt rum.
Jag kollade åt sidan och såg att Louis sov. Jag pussade honom på munnen för han skulle jobba idag med killarna och jag skulle vara med Ella på hennes dagis.
Jag reste mig upp ur sängen och sprang emot garderoben och tog på mig ett par hunters och en vit tröja, en svart väska, några smycken och en halsduk sedan så tog jag snabbt på lite smink och satte mig i köket och åt frukost tillsammans med Ella.
det här var väl ett mellankapitel, inte bra, inte dåligt. vad tycker ni? har ni några speciella synpunkter, kommentera!
Och tack för alla peppande kommentarer utan dom hade det inte varit kul att blogga, så det är ni directioners som ens gör att jag håller kvar den här bloggen med era supersöta kommentarer :D

(6) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
HAPPY BIRTHDAY HAZZA
2012-02-01 / 17:25:34

KAPITEL 19 UNDER DETTA!

(0) ord / publicerat i Annat / länka inlägget
Chapter 19
2012-02-01 / 17:15:15

1 månad senare:
Det är mycket som bara kan förändras på en månad. Hur man bara kan bli kär i en annan. Jag blev kär i Harry igen, Louis blev tillsammans med Eleanor, allt är somvanligt. Inte för att jag fattar hur Louis kunde gå tillbaks till Eleanor men det är en sådan sak jag får leva med. Louis och jag är "vänner", vi kan inte vara osams eftersom vi väntar barn tillsammans, Ella tycker inte det är konstigt att vi gjorde slut, för vi bråkade ändå så mycket.
Så ja.. vad ska man säga, allt är normalt igen, eller så som det var förut.
-
- but when are you coming back? sa jag och gjorde en ledsen min åt harry som stod i köket.
- honey, it's only a interview.. sa han och log sitt fina leende mot mig.
- yeah youre right.. sa jag och satte på tv:n och sappade runt mellan dom olika kanalerna.
Harry satte sig bredvid mig och höll om mig, han är för bra han. Jag lutade mig mot hans axel och slappnade av.
- i love you. sa jag sedan och kysste hans läppar.
- love you to babe. sa han och gav mig en kyss.
Han reste sig upp och jag följde med honom till hallen för att säga hejdå, han skulle komma tillbaks imorgon.
- bye love, see you tomorrow. sa han och kramade om mig.
- yeah we do, love you. sa jag och kysste honom länge.
Han lämnade lägenheten och stängde dörren efter sig. Jag gick och kollade mig i spegeln. Min mage hade blivit hyffsat stor och man kunde lätt se att jag var gravid. Jag tog upp min mobil och ringde Louis, jag ville prata med Ella. Hon skulle komma till mig om ca en timme eftersom Louis också skulle på sin intervju. Signalerna ekade i telefonen och tillslut hörde jag Louis stämma.
- hi. sa jag tyst.
- heyy. sa han och suckade.
- can i talk to Ella please? sa jag och gav en suck tillbaka till honom.
- mhmm. sa han och gav telefonen till Ella.
- heyy mummyy! sa hon glatt.
- hi honey. when are you coming? sa jag frågandes.
- in about 15minutes. sa hon och jag hörde Louis och Eleanor i bakgrunden.
- okey, bye, see you then. sa jag och la på.
Det var ganska jobbigt att höra Louis med Eleanor, men det kommer det nog alltid att vara.
-
Det plingade på dörren. Jag reste mig från soffan och låste upp och öppnade. Utanför stod Louis, Eleanor och Ella. Louis kollade på mig och sen på min mage, jag döljde den snabbt så att han inte såg så mycket.
- mummyy. sa Ella och hoppade upp i min famn.
- hi sweetie. has everything been good? sa jag sedan och pussade henne på kinden.
Hon skakade på huvudet sedan släppte jag ned henne igen. Louis gav mig hennes ryggsäck och Ella kramade Louis och Eleanor hejdå. Jag stängde dörren och Louis gav mig en ledsen min.
-
Ella och jag hade bestämt oss för att baka amerikanska pannkakor till middag. min och Ellas favoritmat.
Jag gick in i köket med Ella i släptåg och tog fram alla ingredienser. Jag började vispa ihop en smet och Ella ställde sig på en stol bredvid och hjälpte till.
- where's harry? sa Ella lite ledset.
- he is on a interview, but he is back tomorrow. sa jag och log åt Ella som smakade av smeten.
- i miss him. sa Ella och log.
- yeah, mee too. sa jag och kollade ner i marken, ibland är det jobbigt att ha en känd kille.
-
Ella hade somnat i soffan, jag bärde in henne i hennes rum sedan kröp jag själv ner i min egen säng för att sova. Jag var så himla trött. Jag kröp ner i min och harrys dubbelsäng och tog på mig hans tröja för att känna hans doft, sedan somnade jag gott och skönt.
Jag satte mig hastigt upp i sängen för att någon kröp ner bredvid mig. Jag kollade åt sidan och såg att det var Harry.
- hi! sa han och drog ned mig i sängen igen.
- hey, why are you here now? sa jag med trött röst.
- we where done earlier, so i took a taxi home to you. sa Harry och kramade om mig.
Jag vände mig mot honom och började kyssa honom. Jag låg och myste med honom tills jag somnade i hans mysiga famn, det är i den jag trivs som allra bäst.
Sorry, dåligt kapitel, men jag måste göra läxan!
KOMMENTERA :D

(5) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 18
2012-01-31 / 15:58:36

- OMG... what are you guys doing here? sa jag chockat och lyfte upp Ella i min famn.
- well i guess it was a spontaneous thing! sa Harry och log det leendet bara harry kunde le.
- well you did atleast surprise me! sa jag och log.
-
Killarna skulle bo hos oss på hotellet i 3 dagar, för dom ville tydligen också ha semester, men det här var bara kul, jag älskar när folk gör spontana saker, det blir mycket roligare då.
Ikväll skulle vi ut och bada på stranden bara, för alla hade ätit och var mätta så därför bestämde vi oss för att bada.
Vi mötte upp killarna utanför deras hotellrum, sedan gick vi ned mot stranden. Ella satt på Louis axlar och sjöng på what makes you beautiful, ja sångrösten har hon ärvt från sin pappa.
Vi hittade en bra plats på stranden och harry och ella var först med att vara i vattnet.
Dom andra grabbarna var inte heller sena, jag hoppade i vattnet men Louis stannade på land. Han sa att han inte ville bada men någonting var det som inte stämde, han skulle kanske göra något för Louis är den som egentligen älskar att bada, och sen så vet jag när han ljuger också.
Jag simmade bort mot Ella och Harry kom upp bredvid mig och log sitt charmiga leende mot mig.
Förut var jag och Harry tillsammans i ett halvår, Ella var ca 2 år då så hon minns det inte.
Harry lyfte upp mig och gick ned på det djupaste och höll om mig hårt.
- no harry please, don't throw me away. sa jag bedjandes och försökte mig på ett gulligt leende.
Harry log och kastade iväg mig. Jag hamnade under vattenytan men kom snabbt upp igen. Jag jagade runt harry och under vattnet ramlade jag på honom så vi båda ramlade, vi skrattade så mycket så alla killarna kollade förvånat på oss.
- hey guys. im going up to call Danielle. sa Liam och gick upp mot hotellet för att hämta sin mobil.
Zayn och Niall badade med Ella och jag och Harry fortsatte leka i vattnet.
Jag kom och tänka på Louis och kollade upp mot hans plats, mina ögon såg något dom inte ville se.
Louis satt och pratade med Eleanor, jag hatar när han gör det, men sålänge dom inte gör något är det okej.
Jag hoppar på Harrys rygg och försöker få ner honom men han fick ner mig snabbare. Jag kollar upp mot Louis och ser honom kyssa Eleanor. Mitt hjärta brister i tusen bitar. Hur kan han göra så?
Vi hade ju byggt upp allt efter det som hände, alla broar var korsade och nu så sprack allting.
Harry såg det jag såg, han kramade om mig och viskade i mitt öra.
- please don't go up there. sa han och gav mig en ängslig min.
Louis har alltid varit en player det har jag vetat, faktum är att Louis är mer player än harry, sen har jag alltid vetat att Louis har kvar känslorna för Eleanor. Louis log efter kyssen lite smått, alltså var han med på det? var det här någon slags dröm? jag kollade upp och mötte hans blick. Han fick genast en ledsnare min. jag ignorerade honom och fortsatte hålla på med Harry och Ella.
-
Efter badandet gick vi upp och torkade oss, Eleanor lämnade Louis med ett leende sedan gick hon.
- can i talk to you? viskade Louis i mitt öra.
- theres nothing to talk about. sa jag kallt tillbaka.
- please, it was her...
- i don't believe you, i don't want anything to do with you, at all. your celebrity life has taken over completly.. sa jag och vände på klacken och gick mot Ella.
Jag lämnade killarna bakom mig och gick till hotellet, jag orkade inte med Louis, hur kan han göra så?
Ella såg att jag fick tårar i ögonen, men hon är så van mellan mina och Louis bråk så hon gör allt för att trösta mig.
- mummyyy. please don't cry! sa hon och kramade om mig där hon satt i min famn.
- it's dad's fault. sa jag bara och öppnade dörren till vårat hotellrum.
- are we going home now mum? sa hon chockat.
- sorry honey, but your dad don't have time for a family. sa jag kallt och vände blicken från Ella.
Ella började gråta och jag ångrade att jag sa så, det var ju hennes pappa vi pratade om.
- sorry honey, i'm just so stressed, pack your bags please. sa jag och pussade henne på kinden.
- no. sa hon surt.
- please Ella. sa jag och log lite smått.
- i want to stay with dad! sa hon bestämt.
- well talk to him then. sa jag och precis när jag sa det kommer Louis in genom dörren.
Jag kollade inte ens på honom.
Ella sprang fram och kramade om honom och sedan hoppade hon upp i hans famn.
- mummy are going home, can i stay with you. sa hon gulligt.
- anytime. sa Louis och gick mot mig.
- please don't do this! sa Louis och kollade på mig med en ängslig min.
- don't do what? leave. because you can't stop me, and you know what, im breaking up with you. sa jag och tog min väska och sa hejdå till Ella.
- talk to me when you get home. sa jag och stängde dörren bakom mig.
Jag väntade på hissen och ur hissen kom harry.
- where are you going? sa han och kramade om mig. Det kändes skönt att vara i harrys famn, jag har saknat honom.
- home. sa jag och kollade upp mot hans gröna ögon.
- please don't. sa han och tog bort en hårslinga från mitt ansikte.
- i'm single, i want to go home, louis was cheating on me, it's terrible here. i really need to do this. sa jag och gick in i hissen.
Harry gjorde samma sak och jag log mot honom.
- you know what? sa jag och kollade upp i hans fina ögon.
- no. sa han och log sitt vita leende.
- i've missed you. sa jag och kollade bort, jag ville inte möta hans blick.
- trust me, i've missed you more. sa han och kysste mig passionerat, jag besvarade kyssen och log mot hans läppar.
- i've missed that too! sa jag och pussade honom på munnen.
- mee too. sa han sedan och log.
- call me when you get home. sa jag och kollade bort mot harry som stod kvar i hissen.
- ofcourese my love. sa han och blinkade åt mig.
Jag var kär i mitt ex, men han och Louis tävlade om mig förut, vem jag skulle gilla, sen dess har jag gillat båda. Men eftersom Louis är otrogen är harry den rätta för mig, och så får det vara.
-
Jag fick ett leende på läpparna och lämnade Hotellet bakom mig, nu ska jag hem till England.
DRAMAAA!
nej men vad tycker ni, kommentera, för jag har en plan ;)

(8) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 17
2012-01-30 / 18:30:38

- haha you think? frågade jag Louis och började rodna lite.
- always. sa han och kysste mig.
- so where are you going to take me? sa jag och log upp mot Louis.
- you'll se, you'll see.. sa han och log ett finurligt leende, jag älskar när han är mystisk.
-
Vi började gå längst med en mörk väg, Louis greppade ett fast grepp om min hand och vi gick där i en skön tystnad. Helt plötligt ramlar Louis på en sten, jag kollar förvånat ner och börjar asgarva.
- HAHAHAHAHHAHAHAH, i can't breath! sa jag och hukade mig ner av skratt.
- well thanks for the help.. sa Louis men han asgarvade han också.
Han reste sig upp och borstade av sig och vi fortsatte bort dit vi nu skulle.
Helt plöstligt ser jag ett mysigt bord med levande ljus som står ute på en terass som går ut över vattnet, det här är vad jag kallar romantiskt.
Louis drar ut stolen till mig och jag sätter mig tillrätta och ler mot honom, han är så himla gullig.
-
Middagen var färdig och vi var påväg hem till hotellet igen. Vi gick hand i hand, vi mötte ett par fans på vägen som ville ta kort med Louis och självklart sa han ja. Vi mötte också en hel del paparazzis, dom var som galna, dom trodde säkert att vi hade smekmånad är i hawaii eller något, skulle inte förvåna mig, dom hittar på så himla mycket rykten.
Louis öppnar rumsdörren och jag går in först. Jag slänger mig i våran säng, den här hettan här gör mig trött.
Louis kröp upp bredvid mig i sängen, han kysste mig och sedan så höll han om mig i hans famn.
- i love you, never forget that! sa Louis och strök bort en hårslinga ur mitt ansikte.
- i love you to, and i always will. sa jag och kysste honom.
Jag somnade den kvällen tätt och tryggt i Louis famn, han är så underbar min pojkvän.
-
- waky..wakyy. jag hoppade på Louis som låg och sov, jag var på shoppinghumör och då ska man upp tidigt, vilket inte Louis verkar gilla eftersom han gjorde något trött läte och försökte få av mig från honom.
- so you are gonna skip your morning kiss, am i right? sa jag och log busigt mot honom.
- no way! sa Louis och satte sig snabbt upp i sängen.
Jag kysste honom passionerat och länge sedan så log jag mot hans läppar.
- and todays plans are? Sa Louis och reste sig upp ur sängen för att klä på sig, medans jag satt kvar i sängen och skådade honom från topp till tå.
- shopping! i mean look at the weather? sa jag och gjorde en ledsen min.
- yes it's rainy, so we are having a shopping time then! sa Louis och gick in i badrummet.
Jag tog på mig kläderna jag skulle ha idag.

( Alessandras outfit )
-
Vi lämnade hotellet hand i hand och gick mot shoppingcentrumet, det skulle tydligen vara bra shopping där.
Det kom mycket mer fans än igår fram till oss och paprazzisarna fotade oss hela tiden, det kändes skumt att inte ha någon livvakt, men ibland är det skönare att det bara är jag och Louis.
Vi gick in i köpcentrumet och allas blickar var riktade mot oss, det pekades och viskades, fans ville ta bilder med One Direction killen, ja all uppmärksamhet var hos oss.
- so babe, where do you wanna go? viskade Louis i mitt öra.
- juicy couture, come on love. sa jag och drog med honom in på affären.
Jag kollade runt där inne och hittade till sist en mjukisdress som jag köpte.
-
Efter ett tags shoppande så skulle vi gå ut, men helt plötsligt ser jag Ella stå framme vid parkeringen utanför.
- louis is that Ella? sa jag förvånat medans jag drog i hans tröja och pekade mot den lilla tjejen.
- yes it really is. sa han och började gå dit.
Ella sken upp i ett leende, och ut ur en bil kommer killarna springande emot oss, jag skrattade och kramade om alla, vad gjorde dom här?
kapitel 17-check.
vad tycker ni, kommentera? :D

(3) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 16
2012-01-29 / 16:33:17

Eleanor satt en bit bort från stranden, hon hade fortfarande inte sett oss, vilket jag tackar för.
- louis, have you spoken with Eleanor? sa jag surt, han vet mycket väl att jag avskyr den tjejen.
- what are you talking about? sa han förvånat, han hade alltså uppenbarligen inte pratat med henne.
- she is over there.. sa jag och pekade diskret bort mot hennes plats där hon satt med en annan tjej.
- woahh.. this is not gonna end well. sa han suckandes.
- no, but let's keep a low profile. sa jag och vi la oss ner en bit bort så hon inte skulle se oss.
Jag hade precis lagt mig ner när jag känner en skugga över mig. Jag kollar upp och ser Eleanor stå där, gud vilken överraskning, eller inte. Hon kollar på mig med en tom blick men vänder sedan blicken åt Louis håll.
- wow, what a surprise, are you here? sa Eleanor och kramade om Louis, sedan pussade hon honom på kinden.
Jag kände avundsjukan bubbla inom mig, dom är ex, men Louis är fortfarande min.
- yes, i'm herre with my girlfriend! sa han och log stort mot mitt håll.
- hey.. sa jag tyst och Eleanor svarade inte ens mig, att det ens finns sånna bitchar in real life.
- well, i've got to go, but it was nice to seeing you! sa hon och blinkade med ögat och lämnade stranden med sin kompis hack i häl.
Jag suckade en ljudlig suck och Louis vände sig mot mig.
- what was that about? sa jag sammanbitet.
- don't know, i have'nt talk to her since we broked up. sa han chockat.
Ja la mig ner på handduken och fortsatte med mitt solande, man måste ju få lite färg.
Efter ett tag bestämde jag mig för att fråga Louis en sak jag har grubblat över länge.
- have you have sex with her? sa jag och vände mig mot honom där han låg och solade.
- what? sa han och satte sig upp och kollade på mig.
- you heard me, have you had sex with Eleanor? sa jag med en frågande blick.
- uhm.... once. sa han och kollade ner i marken.
- okey. sa jag och la mig snabbt tillbaka på handduken igen.
- are you mad? sa louis sedan lite tyst.
- no, i mean you two where together, so i just wondererd. sa jag och log lite mot honom.
Som svar kysste han mig passionerat, och jag kände hur paparazzisarna tog kort på oss.
-
- ready for dinner babe? frågade Louis innifrån vårat sovrum, medans jag själv stog och sminkade mig.
- no because i'm looking awful in this clothes. sa jag ledsamt.
- show me, so i can decide. svarade han mig.
Jag gick ut och visade Louis vad jag hade på mig, det var en vit klänning med ett snyggt mönster på ryggen, sedan till det hade jag svarta jeffrey campell shoes.
- smoking hot! sa Louis och bet sig i läppen.
KOMMENTERA FÖR NÄSTA! :D

(6) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 15
2012-01-29 / 11:20:19

Jag vaknade till av att jag dunkade i någonting. Jag satte mig hastigt upp och såg att Louis kollade på mig förvånat i flygstolen bredvid.
- what was that? sa Louis chockat, och jag började skratta åt hans ansiktsuttryck.
- i don't know.. sa jag och lutade mig mot hans axel.
Det hade tagit ett tag att åka och jag började få alldeles för mycket energi när jag inte hade gjort någonting förutom att sitta still.
- Louuu, when are we in hawaii? sa jag otåligt.
- in about 3 hours, i think. sa Louis och log åt mitt förvånade ansiktsuttryck.
- i'm bored. suckade jag fram.
- well i can help you to be not bored anymore! sa Louis och blinkade med ögat.
- well show me. sa jag och log stort.
Louis kysste mig passionerat och länge. Jag hoppade över till hans knä och fortsatte kyssa honom, men sedan satte jag mig tillrätta i min stol och höll på med Louis mobil istället. Jag råkade av en slump gå in på hans meddelanden. Det var många tjejer han hade smsat med. Det kan ju vara fans, men han ska ändå inte hålla på att smsa sånna sms till tjejer även om han är känd. Jag suckade en ljudlig suck och gav tillbaka mobilen till Louis.
Jag lutade mig tillbaka i min flygstol och vände mig åt andra hållet bort från Louis.
- and what is it now? sa Louis irriterat.
- well, we are going to a trip, then i see that you are texting other girls? sa jag surt.
- well is that a problem that i have girlfriends? sa Louis lika surt som mig.
- no it's not, it's just that you are not treating them as just "friends".
- well sorry, but they are no more than friends. sa han fortfarande lika surt.
- hopefully. sa jag och hade fortfarande huvudet bortvänt mot honom.
-
Jag måste ha slumrat till för jag vaknade av att Louis kysste mig.
- we are here. sa han och log.
- okey. sa jag stelt tillbaka.
- please no fight when we are here. sa Louis ledsamt, han hade faktiskt rätt.
- you're right! sa jag och kysste honom.
Vi hoppade av planet och Louis greppade tag ett fast tag om min hand. Vi mötte ca 50 fans på flygplatsen, det var inte lika många eftersom Louis bara var här själv utan dom andra killarna.
Vi mötte några andra livvakter som fanns på flygplatsen, det kändes obekvämt när inte Paul var här, utan det var andra livvakter. Vi gick fort ut till en svart jeep/rangerover, och sedan började vi åka mot hotellet.
-
Jag fick en chock när bilen rullade in på den stora uppfarten framför hotellet. Det var sjukt stort och väldigt fint.
Bilen stannade och Louis öppnade dörren för mig, min gentleman. Vi fick ett par nycklar och åkte längst upp på hotellet. vi hade tydligen fått suiten.
När jag öppnade dörren till suiten så fick jag en ännu större chock. Det var så himla fint.
vi hade två badrum, en walk in closet, takvåning + egen pool, en stor dubbelsäng med minst 10 kuddar. Det var så himla fint, sen låg stranden precis nedanför hotellet också.
- do you wanna go to the beach my love? frågade Louis mig och sträckte fram sin hand majestätiskt.
- ofcourse my dear, i'm glad your asking. sa jag och bockade.
Jag gick in på vårat badrum och bytte om till en lila,blå och röd aktig bikini med svarta trosor till. Sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig tofs. Jag kollade på mig själv i spegeln, jag var ganska så brun redan eftersom jag har ett riktigt bra pigment.
Louis väntade utanför och när han fick syn på mig kysste han mig, vi gick ner till stranden och precis när jag ska lägga mig ner ser jag någon jag verkligen inte vill se.
dum,dum,dum,duumm.. kommentera för nästa! :D

(7) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 14
2012-01-28 / 23:01:10

Ni undrar nog säkert vad jag fick av Louis för två veckor sedan när jag låg på sjukhus, jo det jag fick var en resa utomlands till Hawaii. Somsagt det har gått ca 2 veckor och det är om ca 1 timme vi ska mot flygplatsen.
Harry och killarna ska vara barnvakt åt Ella medans vi är borta i exakt 1 vecka.
-
- Louis have you packed everything yet? sa jag stressigt innifrån badrummet där jag stod och sminkade mig lätt.
Det var ju trotsallt om en timme vi skulle åka mot heathrow airport för att åka på utomlands resa bara vi 2, och såklart barnet i magen, som också har växt. Min mage är ganska stor nu och det är inte lätt att dölja.
- almost done, and you? ropade Louis tillbaka innifrån sovrummet.
- done. but i'm getting ready, so give me a minute. sa jag stressigt.
Louis måste ha hört det då han kom in i badrummet och kramade mig bakifrån och sa
- calm down honey, you don't need to hurry. sa han och höll om mig bakifrån på min mage, jag vände mig om och han kysste mig mjukt på mina läppar.
-
- when are we going to harry? sa Ella stressat, hon hade sett fram emot att spendera sin tid med killarna.
- ehm.. exactly now. sa jag och Ella sprang emot dörren i full fart och drog snabbt på sig sina skor.
Jag och Louis tog våra väskor, larmade lägenheten och åkte sedan mot Harry för att lämna Harry.
Efter ett tag var vi framme hos Harry, vi lämande snabbt av Ella och tackade honom och åkte sedan mot flygplatsen, bara Louis, jag och Paul såklart. Han skulle bara se till så vi kommer till flyget i tid utan att bli
påhoppade utav alla fansen.
Efter ca 20 minuter stannade vi utanför heathrow airport och började med hjälp av 5 andra vakter tränga oss in genom den stora folkmassan för att ta oss mot våran gate.
Vi hann precis på privatplanet och satte oss tilrätta i flygstolarna.
-
Den lilla knappen började lysa. dags att knäppa säkerhetsbältet då. Jag lydde ordern och väntade på att planet skulle lyfta. Det började åka snabbt och efter ett tag var vi uppe i luften. Jag lutade mitt huvud mot Louis axel för att få slappna av i min rygg, det är ganska jobbigt att gå och bära på ett till barn.
- are you tired love? frågade Louis mig och smekte mig på kinden.
- no, not really. it's just that my back is tired. svarade jag honom.
- well you have me, the best guy to give a massage to a beautiful girl. svarade Louis med ett leende.
- haha, yeah, lucky me! sa jag och kysste honom.
Louis twittrade en bild på oss två när vi lipade mot kameran, han skrev "on my way to hawaii with my love, we are enjoying our trip with funny pictures.." Han visade mig bilden, jag skrattade åt oss två, den här resan kommer verkligen bli riktigt rolig.
Sista för idag, kommentera bra nuu! :D

(3) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
Chapter 13
2012-01-28 / 21:05:56

Jag kollade in i Louis ögon efter kyssen. Han var så fin.
- mamma är du vaken? Ella satte sig chockat upp ur soffan som hon tidigare hade sovit i.
- japp, fullt vaken. fast jag har ont i magen. sa jag suckandes.
- english please. sa louis och försökte låta sur, han hatar när vi pratar svenska.
- sorry babe. sa jag och pussade honom snabbt.
Ella grimaserade och gav ifrån sig ett äckligt läte, men sedan log hon igen och kramade om mig.
Vi satt och pratade ett tag men sedan kom en sköterska in med ett stelt leende på läpparna.
- Alessandra Chandler? sa den kvinnliga doktoren och drog fram en stol för att sätta sig bredvid sängen.
- yes it's me. sa jag och log lite smått.
- my name is Felissa Barker, and im your doctor. sa hon och sträckte fram handen för att hälsa.
- what is the problem? sa jag sedan och kände paniken stiga.
- the baby doesn't feel so well, it's not a problem with it it's just that we don't want the baby to feel pain, so we are going to do a during search on you, so we can help the baby. sa hon och log ett milt leende.
- okey.. sa jag suckandes.
- but you don't need to worry, your boyfriend and you daughter are waiting here so we can do our during search. sa hon och jag nickade till svars. Hon körde bort mig från rummet mot undersökningsrummet där man kollar hur barnet mår, det var ju inget fel på mitt barn så jag behövde inte vara orolig, det var bara det att vi skulle fixa så det inte skulle bli något fel med barnet bara.
Jag fick dropp i mig och sedan fick jag en mask över munnen så jag skulle somna fortfare, och inte känna minsta lilla smärta.
3 timmar senare.
Jag vaknade upp av att allting var dimmigt, jag var för trött för att prata jag kunde bara se lite dimma runtomkring mig. Jag hörde några röster, det var Louis och Ella.
- i think se is waking up daddy. sa Ella och jag såg nu hennes suddiga skugga.
Louis reste snabbt på sig och satte sig på en stol bredvid sängen och höll i min hand.
Jag blinkade med ögonen några gånger och dimman försvann. Louis log mot mig och böjde sig ner och kysste mig medans Ella kramade om mig och pussade mig på kinden.
- mum, my sister is okey now. sa Ella och gav ifrån sig ett leende.
- sister? sa jag frågandes.
- yes, the doctors say we are gonna have one more babygirl tomlinson. sa louis och log och blinkade med ögat.
- aaww. sa jag och log stort.
Resten av dagen hade vi kollat på filmer, Ella hade sovit, vi hade ätit äcklig sjukhus mat och skrattat en massa. Louis var borta just nu för han skulle köpa efterätt till oss, hoppas bara den var god, det var tydligen glass av något slag.
Jag kollade mot dörren när Louis kom inklivandes och log, han gav ella en glass sen gav han mig en.
Ella satte sig tillrätta i soffan och fortsatte kolla på disney som gick på den lilla sjukhus tv:n vid soffan.
- what about you? sa jag och kollade på Louis som inte hade tagit en glass åt sig själv.
- not hungry. sa han och kysste mig.
Jag åt på den goda glassen, som inte alls smakade dåligt.
- it was very tasty, sa jag och blinkade med ögat.
- haha, niall should have been here. sa han och skrattade lite. Han saknade sina killar.
- are they still working without you! sa jag chockat.
- yes. sa louis och log smått mot mig.
- Louis, i don't want you to sitt here, i want you to be with them. You need to work, and see all your fans, and do concerts, no be here with me. sa jag chockat.
- i want to be here with you, i will never leave you, come on. sa Louis och höll min hand hårt.
- But you are gonna miss everything, and i don't want to let the fans down.. sa jag lågt och ville inte möta Louis ögon.
- you don't let the fans down. come on babe. sa Louis och kysste mig mjukt.
- hope so. sa jag och log lite.
- you know what? sa Louis.
- no i don't. sa jag och kollade upp i hans ögon.
- i'm having a surprise for you. sa han och log sitt hemliga leende.
vad kan det vara för något? hmmm ;)
KOMMENTERA LIKA BRA SOM ALLTID, NI ÄGER ♥

(4) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget
PEPPANDE KOMMENTARER
2012-01-28 / 20:01:34
Jag ÄLSKAR när ni skriver peppande kommentarer, som tex, jätte bra, spännande, längtar tills nästa. Ni alla är underbara och vissa undrar varför jag har så långa väntetider mellan kapitlerna jo dels för att jag inte hinner med allt annat och för att det blir mer spännande! Men fortsätt läs och kommentera nu!
SKA BÖRJA SKRIVA PÅ KAPITEL 13, SÅ DET ÄR UPPE OM EN STUND :D

ONCE A DIRECTIONER, ALWAYS A DIRECTIONER ♥

(0) ord / publicerat i my life is your life / länka inlägget