Alice's Perpektiv:
Zayn hade varit en räddare i nöden. Under hela den senaste veckan hade all våran tid spenderats med varandra, jag hade dansat för honom och han gav mig tips. Han bjöd mig på middag, vi tog kvällspromenader, jagade av galna paparazzis som hela tiden frågade om jag var hans tjej, då skrattade vi båda två och lurade iväg dom. Jag frågade ofta Zayn hur han hade tid med mig, han har ju ett band och så har han konserter, fans, photoshoots, inspelningar och massor av sådant. Då svarade han alltid att killarna hade tagit ett kort sommarlovsbreak, dom skulle börja igen om en vecka, då hade alltså killarna varit lediga från varandra i fyra veckor. När dom då skulle träffas börjar världsturnéen, och det är den turnéen jag ska göra audition åt. Zayn och jag går alltid och pratar om det, tänk om jag skulle följa med, vi skulle ha så roligt. Och jag håller med. Det känns ibland som att Zayn skickades ner som en ängel från ovan, som att han blev vändningen i mitt liv. Men Zayn har varnat mig också, det kommer komma skrikande fans, jag kommer få hotbrev, Zayn kommer vara borta mycket på turneér och allt och jag kommer vara ensam. Ensam utan Zayn, jag visste inte hur jag skulle klara det. Zayn hade fått mig på andra spår, han hade satt in mig på rätt spår och när jag var med Zayn kännde jag inte alls behov av att röka eller göra dumheter för Zayn var liksom med mig, han var min hjälte kändes det som.

- 

Vi satt ute i parken på en bänk. Papparazzisarna var som galna med oss, Zayn hade till och med sagt till dom när dom frågade vem jag var att jag var en av hans nära vänninor. Dom hade bara skrattat till, hånat oss och sagt "det ska bli kul att se vilket fint par ni kommer vara om några månader" sedan fortsatte dom ta bilder. Zayn och jag satt bara i parken, snackade på somvanligt. Det var skönt. Att han liksom stod kvar även fast han hört mina mörka hemligheter, även fast han är en kändis och jag är en äcklig liten tjej så stod han kvar. Gosh vad jag har fått stor respekt för kändisar. Förut trodde jag dom bara umgicks med kändisar allt kretsade kring dom, men det är annorlunda. Eller i varje fall med Zayn, han är inte alls någon egoist. Vi reste oss från bänken och började gå, paparazzisarna följde efter oss somvanligt. Vi sprang iväg ifrån dom när dom minst anade det och gömde oss i dansskolans gamla sal. Vi pustade ut och Zayn kollade på mig.

- Kom och dansa med mig. Säger jag och ler ett sådant där gulligt leende mot honom.

- Jag kan inte dansa. Säger Zayn och skrattar till.

- Jag lär dig. Säger jag och drar upp honom tätt intill mig.

Jag kände hans doft, hans värme, hans andetag när jag stod sådär nära honom. Jag lärde honom steg för steg dansen tillsammans med varandra, det känndes som en saga. Som något man ser på film och tror att man aldrig kommer uppleva. Zayn snurrade mig, vi skrattade och sedan hamnade vi sådär tätt intill varandra igen. Det är sjukt hur mycket jag litar på den här killen. Jag har bara kännt honom i snart tre veckor men ändå får han hela min värld att kollappsa. Jag kunde inte hålla det hemligt för mig själv. Jag hade fallit för den här kändiskillen. Men han skulle inte få veta någonting. för jag vill inte förlora det fina vi har just nu, och det skulle jag göra om jag sa någonting.

Jag kollade upp och mötte hans ögon, dom där vackra ögonen. Vi stod och kollade på varandra och jag började rodna lite smått.

- Du är söt när du rodnar sådär. Säger Zayn och stryker bort en hårslinga från min panna.

- Du är söt när du ler sådär. Säger jag och Zayn kollar ner i marken och ler ännu större.

Helt plötsligt kollar han på mig och kysser mig. En varm kyss. Den var behaglig. Jag har aldrig kysst en kille förut, förutom på dagis eller sexårs, det här var första gången det var seriöst. Det pirrade till i hela kroppen, en känsla befann sig i min mage jag aldrig har känt förut. Hans läppar var så mjuk och lena. Dom smakade mild vanilj och hans andedräkt var väldoftande. Jag slöt mina ögon och kysste honom tillbaka. Då kändes det ännu bättre. Vi tog bort våra munnar från varandra och kollade varandra i ögonen. Sedan sa Zayn att han behövde sticka. Han måste snacka med någon producent och sedan skulle han jobba lite hemma med One Direction. 

När han stängde den ruckliga dörren efter sig log jag för mig själv. Jag kollade in i den spruckna stora helfigursspegeln och skrattade och dansade runt. Jag tror jag är kär. På såhär kort tid har en kändisskille fått mig att bli kär i honom. Det var som en dröm. En dröm lite för bra för att vara sann.