Zayn och jag hade inte pratat på några dagar. Efter våran kyss har han inte hört av sig. Jag har tagit upp mobilen så många gånger och velat ringa honom, men sedan tänker jag, om han vill ha mig då ska han kontakta mig, inte jag honom, för jag har inga stora behov av honom. Även fast han har en stor plats i mitt liv. Jag suckade och slängde mobilen i andra änden av mitt rum. Bestämde mig för att gå och träna i skruttna danslokalen, för även om Zayn inte hör av sig ska jag ändå följa mitt mål och gå på auditionen, jag behöver komma bort från pappa och jag behöver alla dom pengarna man kan tjäna genom att vara One Directions dansare. 

- 

Jag klev innanför den slitna porten till danslokalen, jag gillar ändå att kommunen inte river stället. Då har jag en stor plats att dansa på med spegel. Jag andas in trädoften från allt ruttet trä och ställer ner min väska. Tar av mig tjocktröjan och börjar värma upp. Jag börjar röra mig över golvet och känna musiken från min mobil sprida sig i kroppen och jag rör mig efter den. Jag fortsätter ända tills någon stänger av musiken. Jag vänder mig om förvånat och ser Zayn stå och hålla i min mobil. Jag kollar på honom och jag rör inte en min. Han ler lite lätt mot mig och går närmare mig.

- Vart har du varit? Säger jag lite för spydigt kanske.

- Gjort ärenden. Har inte kunnat höra av mig. Säger Zayn och kollar på mig.

Jag sätter mig ner på golvet och börjar stretcha och andas ut lite, jag blev irriterad på Zayn, han kunde ju ha hört av sig, så jag sluppit vara orolig i onödan. 

- Nehe, och varför inte? Säger jag och suckar till.

- Mobilen har haft dålig täckning. Säger Zayn och blir nervös.

Jag bara suckar och kollar bort från honom. Säger inte ett ljud och fortsätter med stretchningen. Jag sitter tyst ett tag, väntar på att han ska säga någonting.

- att beropå det som hände senast vi träffades.. jag vet inte vad jag tycker om det. Säger Zayn och suckar.

Jag bara kollar på honom reser mig upp och greppar tag i min mobil och lämnar danssalen efter mig. Går med snabba steg ut på gatan för att kunna följa trottoaren mot mitt hem. Jag kollar bakom mig och se Zayn stå vid dansskolans utgång och kolla efter mig då jag lämnade honom. 

Direkt när jag kommer hem så slänger jag mig i sängen. Jag slängde mig nog lite för hårt i sängen eftersom att någon knackar på min rumsdörr. Jag tvekar om jag ska öppna eller inte, men då skulle pappa bli ännu surare så jag öppnar dörren försiktigt.

- Har jag inte sagt åt dig att ta det lugnt? säger pappa och slår till mig på kinden. Det sved till.

- Förlåt. jag var bara sur. Säger jag och suckar.

- Men gå ut och var det, för här inne får du fan inte vara. Säger pappa och slår till mig en gång till. Den här gången började jag blöda näsblod. Jag stänger dörren och börjar gråta. Jag gråter nästan aldrig men allting kom på en gång. Allting. Jag hade en vändning, trodde jag men det är antagligen förstört nu. Imorgon är det audition och jag måste gå på den. För min egen skull, jag kommer inte ens klara mig ett halvår till med pappa. Och min släkt, tjaa.. jag visste knappt att jag hade en släkt förrens jag såg bilder på dom. Så ingen finns där. Jag grät mig till sömns den natten. En av dom värsta natterna i mitt liv.

-

Jag stod utanför en stor byggnad. Det var här det skulle vara, och det såg man. Tusentals tjejer stod flockade utanför byggnaden och skrek och tog bilder, och grät och skrattade och ropade på killarna. Inte hade jag trott att killarna var såhär stora, det verkade inte som det när Zayn berättade om dom. Jag går in i kön och står där ett tag. Det var lite blickar på mig, jag antar att dom där Directioners har sett bilder på mig och Zayn. Jag suckar och försöker hålla fokus på hur jag ska dansa istället. Istället för att tänka på honom. Tjejerna började helt plötsligt skrika, och ut på scenen kom One Direction. Jag såg på Zayn, han såg inte mig. Han kollade runt på alla andra tjejer och vinkade åt dom. Jag har aldrig sett såhär mycket tjejer på en och samma plats förut. Killarna berättade att det fanns personal borta vid dörren som skulle numrera oss så ropar dom upp nummer så får man gå in i grupper och dansa för deras managers, producenter, självaste One Direction. Och man kommer ha en dans coach som visar hur vi ska dansa så går dom och petar en på axeln om man är med. 

Efter cirka två timmar på det här jobbiga stället med allt för jobbiga tjejer så ville jag nästan gå hem. Helt plötsligt så ropar dom upp några nummer och mitt nummer var ett av dom. Jag samlar ihop mod och går in med dom andra tjejerna. Väl där inne var det mycket finare än i den danssalen jag dansar i. Den här danssalen var fräsch, det fanns högtalare där det spelades musik, fina speglar och jury. Vi tio tjejer ställde oss på våra platser och coachen visade vad vi skulle dansa. Musiken sattes igång och jag följde coachens steg i min egna lilla värld. Efter cirka tio minuter började dom gå och peka på folk. Jag släppte allting och körde mitt bästa, jag kände ett pet på min axel. Grattis du är med. Jag skakade av glädje och musiken stannades. 

Dom tjejer som inte kom med gick ut. Jag stod kvar med tre andra tjejer och dom två stod och grät jag bara log stort. 

- Så tjejer, ni tre kom med till nästa audition. Den audition som avgör om ni får dansa med killarna eller inte. Vi ses i övermorgon i den här salen klockan tolv. Då får ni se vilka som kommer få dansa med One Direction. Sade en av jury-killarna. Sedan lämnade vi tjejerna danssalen. Jag log för mig själv när jag kom ut. Dom andra två tjejerna grät och sprang till sina kompisar som stod och skrek och jublade. Dom andra tjejerna som var näst på tur stod och kollade avundsjukt på oss som gick vidare och man såg hur nervösa dom var. Helt plötsigt kommer en hand och drar in mig in genom en dörr. Jag skriker till och dörren stängs. Jag stod inne i ett litet förråd med ingen mindre än Zayn. Han skrattade till åt mitt skrik.

- HA..HA gud vad kul det där var. Säger jag irriterat och suckar.

- Skrämde jag dig? Skrattar han till.

- Nej du vet, det var inte därför jag skrek. säger jag och suckar.

Zayn skrattar och kollar på mig och ler.

- Vad? säger jag förvånat

- Här. Zayn stoppar en lapp i min hand.

- Vad ska det här betyda? för om det är en till lek så orkar jag inte. Säger jag och kollar meningslöst på pappret.

- Det är ingen lek, men jag måste tänka på min karriär. Säger Zayn och suckar.

- Jaha, du måste ha en tjej som är superultramega känd, har jag rätt? Säger jag och knögglar ihop pappret och ger det till Zayn. 

- Nej, ge dig. Jag gillar dig verkligen Alice. Säger Zayn och kollar in i mina ögon. och ger tillbaka mig pappret.

- Men vad håller du på med då? vad är allt det här? Säger jag kallt.

- Jag gillar dig, men jag jobbar just nu. Jag får inte ha förhållanden då. Säger Zayn. 

Jag känner en tår ramla ner från min kind. Men den bara kom utan förvarning. Jag är en tjej som aldrig gråter, för när jag gråter känner jag mig svag. Jag känner mig meningslös. Jag torkar snabbt bort den och suckar.

- Snälla gråt inte. Säger Zayn och torkar bort min tår.

- Grattis. Du lyckades få som du ville, få ännu en tjej att falla för dig och sedan inte fånga henne. Med dom orden lämnade jag Zayn kvar i skrubben och gick ut mot utgången. Jag såg hur tjejer kollade häpet på mig då jag kom från städskrubben. Jag hörde hur tjejerna pratade om killarna och deras hemliga förhållanden. Jag bara suckade och lämnade allt bakom mig. Vad var det egentligen som hände.