Jag var på flygplatsen med alla andra dansare som gått vidare. Vi blev åtta stycken tillslut, för dom kunde inte riktigt bestämma sig och ville ha med sig alla. One Direction var inte med oss, det var redan kaos som det var och det sista vi behövde var en drös med skrikande fans efter oss. Även fast det redan var massor av fans inne i byggnaden var dom inte efter oss, dom bara stod med stora plakat där det stod "Louis marry me" "we love one direction" osv. Vi checkade in med våra pass och väskor, sedan gick vi bort mot gången där man ska lämna sitt handbagage och där dom ska kolla igenom en. När vi var färdiga med det satte vi oss på vårat privataplan alla dansare och vissa ur One Directions crew. Vi skulle flyga till Amerika nu och dansa där, killarna skulle vara i Amerika i cirka en månad, sedan åker vi vidare till nästa land eftersom att det är en världsturnée. 

- 

Att ha flugit så länge och äntligen få stiga av planet var en dröm. Jag möttes av en varm vind som blåste mot mitt hår, när man klev av planet kändes man lite som en superstjärna. Jag gillade redan Amerika det var så varmt här gemfört med Bradford. Vi gick och hämtade våra väskor sedan satte dom oss i bilar och skjutsade oss mot hotellet. Hotellet var som en dröm, i alla fall gemfört med vad jag levde i, då räknas mitt såkallade hem som en iskall grotta. Crewet delade in oss dansare i två och två. Jag bodde tillsammans med en tjej som hette Lucy. Hon var riktigt trevlig och vi hade redan börjat prata om en massa saker, det här kan nog mer än annat bara sluta bra. När vi öppnade dörren till rummet var det som att kliva in i himmelriket.

- Pix pax för den sängen. Säger Lucy skrattandes och kastar sig på sängen närmast dörren.

- Då tar jag den här då. Säger jag och skrattar till och sätter mig i sängen närmast fönstret.

- Gud, det här är lyxliv gemfört med mitt förra liv. säger Lucy och går och kollar in varenda detalj i rummet.

- Skoja inte, mitt hus var en grotta gemfört med det här. wow. säger jag och bara andas in den friska luften.

Vi satt och pratade mycket den kvällen jag och Lucy. Jag berättade inte för henne om mitt tidigare liv. Jag berättar nästan aldrig det för någon, Zayn är den ända som verkligen vet vad som har hänt, och ingen annan kommer någonsin få veta det, för då går jag under. Jag sov gott den natten, första gången på flera år. Jag kände mig varm och trygg och på något sätt hemma. 

-